Boken ”Svenssons svindlande affärer - Snilleblixten som räddade Kolmården” är ett samarbete mellan Per Frankelius, forskare vid Linköpings universitet, med fokus på innovation i de gröna näringarna, och Ulf Svensson, grundare och i många år vd vid Kolmårdens djurpark.
Kolmården var under 1960-talet en av Sveriges minsta och fattigaste kommuner. Utflyttningen var stor, företagen försvann och framtidstron var borta.
En natt satt Ulf Svensson, som jobbade med scouterna och hade ordnat ett konfirmandläger, och pratade med prästen Moje Palmgren om kommunens problem med alla ungdomar som lämnade orten eftersom jobben hade försvunnit.
Redan nästa dag träffade de kommunfullmäktiges ordförande och inom kort fick Ulf Svensson jobb som kommunkonsulent. Uppgiften: att vända den negativa trenden.
– Jag var anställd i Kolmårdens kommun som en av landets första PR-gubbar och företagsraggare, säger Ulf Svensson, 87.
Han beskriver det själv som att han fick en "fix idé": att bygga ett stort fritidsområde med en djurpark.
Motivet hade inte mycket med vilda djur att göra.
– Nej, hela idén var att rädda Kolmården från undergång, säger Ulf Svensson.
Genom djurparken fick samhället nytt liv. Parken blev ett mönsterexempel för djurparker i andra länder. På den här tiden låg djurparkerna inne i städerna, och det var burar och galler.
– När Kolmården kom var det som en revolution i djurparksbranschen, säger Per Frankelius.
Man pratade om att galningarna i Sverige som lagt en djurpark ute i skogen, och om att besökarna gick bredvid aporna, med bara lite vatten emellan. Blandningen av olika djur på stäppen och de stora ytorna var också nytt.
Då hette det "Kolmårdens fritidsområde med djurpark”. Naturupplevelsen, med stora tallar, skapade totalintrycket.
Per Frankelius har gått i genom lådor med material och samtalat med Ulf Svensson.
– Det är mitt försök att skildra hur han upplevde sin egen resa med det här.
Boken ges ut av Norrköpingsförlaget Fantasi & Fakta. Den utlovar "dramatik som innovativa finansieringslösningar (som att sälja myror), äventyr i Alperna för att realisera linbanan, lansering av en högteknologisk mjölkgård för att visa människor hur en lantgård funkar och få isbjörnar på halsen utan att ha en anläggning för dem.”
Per Frankelius är fascinerad av hur parkidén blev verklighet, att den gick att genomföra utan några resurser.
– Det fanns inte en krona, säger han och talar om en vilja och en kamp.
Ulf Svensson fick carte blanche från politikerna, det var upp till honom att ordna pengarna. Han åkte runt och uppvaktade personer och företag och satt i otaliga förhandlingar.
Per Frankelius har alltid haft ett stort intresse för kopplingen mellan natur och ekonomi.
– Kolmården är ett exempel på hur man har kombinerat djur och Kolmårdsnaturen och skapat något som ledde till ekonomi och jobb. Det är viktigt att lära av sådant.
Myrorna då? Den historien handlar om en stor myrstack som hotades av en planerad väg i parken. Svensson ville spara den som ett undervisningsmoment för barnen. Att göra en knix på vägen kostade 2 000 kronor. Det ordnade han genom att ringa fyra företagsledare och fråga: "Vill du köpa 500 myror av mig, för 500 kronor?"