Anders Johnson är en makalöst produktiv författare. Under de senaste trettio åren har han skrivit och/eller medverkat i ungefär 140 böcker som utifrån olika vinklar och ingångar har avhandlat svenskt näringsliv och svenska entreprenörer. En av alla dessa böcker är "Turbiner från Finspång - Från STAL till Siemens" som gavs ut i samband med STAL/Siemens hundraårsjubileum i Finspång 2013. I dagarna släpper Timbro förlag en ny bok av Anders Johnson. Det är ett smärre mästerverk i tegelstensformat som Johnson denna gång bär fram till alla läsare som är intresserade av svensk ekonomisk nutidshistoria.
Boken heter "Besvärliga människor" med undertiteln "Svenska entreprenörer under 400 år."
Som ett slags motto för boken lånar Anders Johnson en av författaren Alf Henriksons dagsverser:
"Kollektivets historia om den är sann,
är den tristaste läsning som tänkas kan
ty allt roligt som hänt genom tiderna
har att göra med individerna."
Bokens nära 600 sidor kryllar av entreprenöriella individer från stormaktstiden och framåt. Skildringen av stormaktstiden tar sin början i Finspång 1618. Längre fram i boken förekommer Norrköping som "Sveriges Manchester". Under den "liberala frihetstiden" på 1800-talet växte Norrköping och blev rikets tredje största stad och Sveriges främsta textilstad. Norrköpings textilfabrikanter var - till skillnad från kollegorna i Stockholm, skriver Anders Johnson - ofta också handelsmän: "De var mer aktiva på marknaden och annonserade i pressen (--) De var också bättre än Stockholmsföretagarna på att anpassa utbudet till förändringar i efterfrågan."
Men allt börjar i Finspång 1618. Eller egentligen mycket tidigare. Tre bergslag "Godegård, Hällestad och Vånga har funnits i regionen sedan 1200-talet", skriver Anders Johnson. Här fanns mycket järnmalm och mycket skog och "Finspångsåns vattensystem försåg området med kraft och vattenvägar."
Ytterligare fördelar med Finspång var den kraft som kunde hämtas från det 16 meter höga fallet i Finspångsån och de goda transportmöjligheterna till utförselhamnen i Norrköping. "Detta gjorde Finspång till ett industriellt och logistiskt centrum för Östgötabergslagen", sammanfattar Johnson i sin bok.
1580 fick Wellam De Wijk, en invandrad köpman från Antwerpen i uppdrag av kungen Johan III att överta ledningen för Finspångs bruk och andra av statens järnindustrier. Via nederländaren Willem de Besche kom så Louis De Geer till Finspång för att skriva in sig i den svenska historien. I ett historiskt arrendekontrakt den 20 juli 1618 mellan staten via kung Gustav II Adolf och de Besche och De Geer överlät staten driften av bland annat Finspångs bruk till de båda entreprenörerna.
1600-talet markerade ett näringspolitiskt skifte i Sverige. Tidigare hade staten varit ägare till alla viktigare industrier.
Anders Johnson skriver: "Willem de Besche och Louis De Geer kan genom detta kontrakt betecknas som de första självständiga entreprenörerna med ett självständigt ansvar för en svensk nyckelindustri."