Maria Olofsson, producent för barn och unga hos Son, berättar att orkestern har spelat utomhus sedan 1940-talet, de senaste 18 åren här i Vasaparken. Konserten ska bjuda på godbitar ur deras repertoar och locka besökare till deras kommande konserthöst.
Grannarna Stefan Urdell och Daniella Karlsson gick till Vasaparken tillsammans för att avnjuta musiken. De har en särskild relation till Son sedan de deltog som statister när den senaste Jönssonligan spelades in i De Geer-hallen 2018.
– Det var trevligt, då fick vi lyssna på gratis konsert hela dagen, säger Daniella Karlsson.
– Vi var väl i alla fall 200 pers som stod med varsin solros i handen och när orkestern hade spelat klart skulle vi jubla. Så vi har lite erfarenhet av symfoniorkestern, säger Stefan Urdell.
Son gör sig just nu redo för en turné i Holland och Tyskland och publiken får höra smakprov i form av Griegs Morgonstämning och Bergakungens sal.
Maria Randleff och Emma Bygdén har köpt med sig lite middag till picknickfilten från matfestivalen intill. De lyssnar vanligtvis inte på Son men i dag var det värt en utflykt.
– Det är kul – om det är fint väder, säger Emma Bygdén.
Maria har med sig hunden Albin som ivrigt lapar vatten i den varma sommarkvällen.
– Livemusik såhär funkar bra, det gillar han, men jag hade inte tagit med honom på Rix FM Festival, säger hon.
Efter Grieg blir det ett tvärt byte av genre: Himlen är oskyldigt blå med Olle Roberg från Östgötateatern som solist, ur konserten Ted som Son ska spela i höst. 2017 spelade orkestern in ett helt album med Ted Gärdestads originalsång och som hörs live för första gången ikväll.
Susanna Kyndel i publiken tycker att orkestern är briljant och att chefdirigenten, Karl-Heinz Steffens, gör ett otroligt jobb.
– Det började med att jag var här förra året, sedan köpte jag abonnemang på deras konserter. Jag älskar det! En och en halv timme av att bara få njuta och inte tänka så mycket, man behöver inte hoppa och studsa heller, säger Susanna Kyndel.
Hon gillar också när de berättar bakgrunden om varje kompositör och tiden de levde under, det blir som en historielektion ovanpå musiken.
– Men jag är lite nördig, säger hon.
– Jag såg dem tillsammans med Tomas Ledin på De Geer-hallen för något år sedan, det var mäktigt, säger Susannes vän Karin Widell.