”Min stora dag” är en organisation, som ser till att barn som drabbats av cancer eller andra allvarliga sjukdomar och diagnoser, får lite stöttning.

Varför gör just du den här resan?

– Tyvärr har personer i min närhet, släkt och vänner, drabbats av cancer med allt vad det innebär. För två år sedan förlorande jag min morfar, som jag stod nära. Min mor förlorade sin närmaste väninna. Det är alltid tragiskt när sådant här inträffar, säger Martin Svensson.

Artikelbild

| På sin kajak brukar Martin Svensson sätta upp den här beachflaggan, med info om "Min stora dag"-insamlingen.

– Men det finns något som är värre och det är när barn drabbas och därför gör jag den här insamlingsresan till organisationen ”Min stora dag”, som ser till att barn som har det tufft får lite ljusglimtar i sin annars tuffa vardag.

– Det är lätt att gå ner sig och tappa gnistan i livet, när man drabbas av sjukdom. I de tillfällena behöver man mycket glädje, roliga aktiviteter, positivitet och ljusglimtar i sitt liv. Detta vill jag nu försöka bidra till genom min insamling till ”Min stora dag” en organisation som ser till att barn som har det tufft, får lite ljusglimtar i sin annars tuffa vardag.

Hur går då insamlingen?

– Jag hade som målsättning att få in 500 kronor per mil, under 60-milaresan, det vill säga 30 000 kronor. Men redan nu har jag kommit upp i 38 000, så nu har jag lagt ribban på 50 000 kronor.

Artikelbild

| Oftast campar Martin Svensson ute i naturen längs Göta kanal, men häromnatten tältade han hos Johan Stenberg på Skeppsdockans camping i Söderköping.

Hur ser resan ut?

– Jag började min resa i Göteborg den 6 juli, som ett stort kajakäventyr under sommaren, säger Martin Svensson. Nu tänker jag fortsätta paddla 60-milaresan upp mot Stockholm, via kanalen ut till Mem och sedan i skärgården till Stockholm.

Artikelbild

| På kajaken visar en information att Martin Svensson stödjer "Min stora dag".

Hur har livet sett ut för dig hittills?

– Efter en periods smärta i höften, fick jag under förra sommaren beskedet att min vänstra höftled delvis hade dött och jag står nu med en deformerad höftled och en konstant värk. Från att ha varit en aktiv person som älskar att löpa i naturen, göra långa vandringar, delta i hinderbanelopp, spelat innebandy, så såg jag inte längre detta framför mig. Det slog mig oerhört hårt.

Hur har du påverkats av detta?

– Jag ger inte upp, men har fått inse att livet måste anpassas för att kunna fortsätta med det aktiva liv jag vill leva. Jag fick inse att kryckorna är ett gott hjälpmedel för mig, och jag har sedan dess bestigit Kebnekaise på kryckor och utfört långa krävande vandringar i Nya Zeelands nationalparker.

– Och nu gör jag den här 60-milaresan i kajak och hittills har det mesta fungerat bra, konstaterar Martin Svensson.

Vad gör du när du kommer till Stockholm?

– Då lämnar jag kajaken och sätter jag mig i en väntande bil och åker på semester till Lofoten i Norge!