Citatet är från Bamse och hans vänner och ibland verkar det som om de senaste regeringarna i Sverige följt Bamses uppmaning till punkt och pricka. Problemet är bara att snällheten resulterat i att de stygga fått breda ut sig mer och mer och att delar av Sverige tidvis börjar likna stridszoner. Vi är hittills uppe i 32 sprängningar och det har bara gått ett drygt halvår.

Ett axplock från ett dygn när denna text började skrivas:

• Två explosioner i Malmö inom två timmar

• Två Malmöbor beskjutna i ännu en skottlossning

• Hotfull man skjuten av polis på Malmö central

• Ung man sköts till döds i Malmö

• Mordförsök i Helsingborg

• Skottlossning i Tensta

• Skottlossning i Kalmar

• Skottskadad man påträffad i södra Stockholm

• Person hittad knivskadad i Salem

• Person knivskuren i Göteborg

• Flera skott har avlossats i stadsdelen Gottsunda i Uppsala

• Skottlossning i Uppsala, tio till femton personer i bråk

I Sverige vill vi till och med att vapnen ska vara snälla. Det markbaserade robotsystemet 23 heter faktiskt Bamse.

Men skenet av gullig björn kan bedra. I nummer 4/1983 hyllas nämligen diktatorn Mao Zedong och den kinesiska revolutionen i ”Bamseskolan”. Kina hade efter kommunismens seger ”blivit ett bättre samhälle där man delar rättvist på maten och ingen svälter” enligt Bamse som tydligen glömt bort de tiotals miljoner människor som svalt ihjäl under Maos tyranni.

Just nu känns det som om det finns en kuslig korrelation mellan antalet våldsdåd och den tilltagande bagatelliseringen i politikernas uttalanden; ju mer det skjuts och sprängs desto mer hävdar ansvariga politiker och chefer inom polisen att man har situationen under kontroll.

Katrin Stjernfeldt Jammeh, ansvarigt kommunalråd i Malmö, hävdar: ”Vi har verkligen en positiv utveckling. Malmö går åt rätt håll”. I den lägesbild som polisen presenterade så sent som i början av juni i år talas det också om en positiv utveckling i Malmöregionen: ”Effektiv samverkan mellan polisen, Malmö stad och andra aktörer har skapat en positiv utveckling i Malmös så kallade särskilt utsatta områden”.

Det är idel glada miner och framtidsoptimism hos de ”lokala aktörerna” som till exempel Per-Erik Ebbeståhl, trygghets-och säkerhetsdirektör i Malmö stad: ” Väl fungerande samverkan mellan staden, polisen, näringslivet och civilsamhället är en starkt bidragande orsak till att utvecklingen går i rätt riktning”.

När Erik Ullenhag kandiderade till partiledarposten för Liberalerna, sa han att ”jag vill att L ska göra Sverige snällare.” Han nämnde bland annat snällheten som en viktig ingrediens i en ny skolpolitik men kan verkligen mer snällhet lösa den svenska skolans akuta problem?

Att vara snäll behöver inte betyda att man är naiv eller kravlös när det gäller hårdare straff eller mer disciplin i skolan. Problemet är bara att den svenska varianten av snällhet i politiken lett oss åt fel håll hittills. Det är helt enkelt svårt att förena snällhet med tuffare tag mot till exempel militant islamism eller högerextremism.

Kanske kan Liberalernas Nyamko Sabuni nu bli en partiledare som låter politiken genomsyras av realism i stället för snällism i den mån hon får inflytande över regeringspolitiken.

Bamse måste som bekant äta dunderhonung för att uppnå resultat. För beslutsfattare skulle det räcka med politisk handlingskraft och en gnutta sunt förnuft.

Fonot: Stefan Krakowski är aktuell med boken ”I psykiatrins tjänst-en svensk läkares memoarer” som kommer ut den 22 augusti.