Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Otryggheten har ökat"

Mitt under söndagspromenaden i Vrinnevispåret träffade Helene, hennes man och syster på flickan som en man försökt slita in i ett skogsparti.

Vrinnevi. Det var i den skogen som flickan blev indragen från spåret av en okänd man. Ett sällskap i spåret hjälpte henne sedan att ringa polisen.

Vrinnevi. Det var i den skogen som flickan blev indragen från spåret av en okänd man. Ett sällskap i spåret hjälpte henne sedan att ringa polisen.

Foto: Leif Hallberg

ÖVERFALL2017-04-03 19:44

Flickan stod där i spåret och Helene larmade polis med en gång.

– Min man, som skulle springa milen, sprang iväg för att försöka hitta mannen, men han såg ingen, säger hon.

När hon sedan fick höra att en man gripits en stund senare under kvällen, blev hon glad.

– Vi får hoppas att det är samma person. Det är viktigt att få fast dem, säger hon.

Läs mer:Man greps i Vrinneviskogen.

Hon vill ge polisen en eloge för ett snabbt och bra ingripande när hon ringde.

– De kom dit snabbt och var väldigt fina med flickan. Det blev ett fint första omhändertagande. De tog allt på största allvar, säger hon.

Tills polisen var på plats pratade sällskapet lugnande med flickan.

Helene, som själv springer en hel del i Vrinnevi­skogen och som cyklar till och från sitt arbete, har blivit mer uppmärksam och rädd de senaste åren.

– Jag har själv varit förskonad och har aldrig råkat ut för något. Men jag kan säga att otryggheten har ökat, jag känner mig inte alls trygg, säger hon och exemplifierar:

– När jag cyklar scannar jag av människor som rör sig runtomkring. Ser jag en man som beter sig avvikande, tar jag en annan väg. Möter jag en grupp män får jag stresspåslag och när jag passerat dem tänker jag att ”det gick bra den här gången också”.

Springer i skogen gör hon inte själv längre, möjligtvis 2,5:an i Vrinnevi.

– Jag springer helst i rusningstid, men så fort jag blir ensam i spåret känner jag mig på helspänn, säger hon.

Helene noterar att hon möter­ en del tjejer som springer­ själva. Hon kan förstå de som tänker att ”det är en självklarhet att tjejer ska kunna träna ute själva”. Själv är hon riktigt arg och frustrerad över att inte kunna känna sig trygg ute.

– Det ska inte behöva vara så här. Men tyvärr måste vi anpassa oss efter vad som händer. Visst, man kan utmana ödet, men till vilket pris? Det kan bli väldiga konsekvenser.

– När man hamnar så här nära en situation så inser man allvaret – det är inte bara tidningsrubriker utan på riktigt, säger hon.

Helenes man sa något efter händelsen som hon tyckte var bra, och som det kan vara något för andra att tänka på:

– Han sa att han skulle sluta springa med lurar i öronen, så att han kan höra och ingripa om något händer i skogen.

– Oss tjejer har man ju tidigare sagt till att inte springa med lurar, men det här är ett råd till alla män som springer.­ Man kanske inte måste ha musik i öronen, säger hon.

Läs mer: Kvinnor är rädda att träna ute när det är mörkt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om