Då, sommaren 2012 när vi senast skrev om familjen, var barnen Elin och Anton sex respektive fyra år. Nu har Elin hunnit bli nio och Anton snart sju. Och de trivs med sina nya liv:
– Det är skönt för vi slipper ha vinterkläder. Och så gillar jag det varma klimatet och att man kan hitta bambu på stränderna som man kan måla, säger Elin.
– Det är mysigt att vara på stranden och plocka snäckor, fortsätter Anton.
Vi gör intervjun över facebook och familjen har insett att de har ett ”fönster” på tre timmar som de kan prata med familj och vänner hemma i Sverige. Då är klockan 10-13 i Sverige och 19-22 i Nya Kaledonien. Och just släkten och vännerna är något Elin saknar mest.
– Och att umgås med de gamla klasskompisarna, säger hon.
För Anton är det pulkaåkning som står högst på ”sakna-listan”.
Barnen går i en fransk skola, Elin i trean och Anton i ettan. Efter skolan går barnen hem. Kompisarna leker de med i skolan, det är inte lika vanligt att man följer med varandra hem efter skolan, som i Sverige.
– Hemma gör vi läxor, badar i poolen, tittar på fransk tv och pysslar. Jag går även på jazzdans och tahitiandans, säger Elin.
Familjen flyttade till Kaledonien när pappa Magnus, som jobbar på Siemens i Finspång, fick möjligheten att jobba vid en nickelgruva där. Åsa beskriver livet på Stillahavsön som både enkelt och svårt.
– Det jag gillar är det enkla, avskalade livet. Man behöver inte så mycket prylar här. Folk har mycket tålamod, verkar mindre stressade och är framför allt glada. Du möts alltid av ett leende och ett ”Bonjour!”
Livet är mer ”easy going”:
– Men tyvärr finns inget miljötänk, ingen sortering utan allt slängs i soporna, det är inte så noga hur man parkerar, det finns inget kösystem eller reception på vårdcentralen, exemplifierar hon.
Men det finns även likheter med Sverige. I huvudstaden Noumea finns möjlighet till nöjen som vi är ”vana” vid.
– Där finns bio, museum, McDonalds, simhall, restauranger, uteliv och shopping, säger Magnus.
Familjen bor i det lilla samhället Koné, med cirka 5 000 invånare. Där finns ett litet köpcentrum med olika butiker. De flesta bor i egna hus, men det finns även lägenheter i huvudstaden och vissa stammar bor fortfarande i hyddor.
Eftersom det är svårt att få arbetstillstånd för medföljande, då de inte ska ”ta” de lokala invånarnas arbeten, håller Åsa ordning och reda hemma.
– Mitt ”jobb” består huvudsak av hushållsarbete, handling, läxläsning med barnen, egenstudier i franska, tvätt och framförallt socialisering med övriga fruar som befinner sig i samma situation, säger Åsa, som även engagerat sig i Röda Korsets nyöppnade butik som volontär.
Initialt sa familjen ett år i taget. Nu är de uppe i över två och som det ser ut nu blir det tre. De har flera tips till familjer som funderar på att flytta utomlands:
– Det gäller att våga vara lyhörd och öppen för olikheter. ”Så-här-gör-vi-i-Sverige-mentaliteten” funkar inte riktigt. Vi tog beslutet att sälja av hus, bil, möbler och så vidare för att minimera de svenska kostnaderna, säger Åsa.
Hon berättar att familjen försöker leva i nuet och inte ”sakna” för mycket hemifrån. Men en sak blir hon extra glad för i paketen som skickas till henne:
– Saltlakrits!