Det var vid 11-tiden på tisdagen som Dio slet sig vid Krokek/Strömsfors och sprang iväg in i skogen. Platsen där han sprang iväg ifrån ligger bara 100 meter från det hus vid E4:an där en bil körde in för ett par veckor sedan.

Flera personer sökte efter Dio på tisdagen, utan resultat.

– Det värsta är om han sitter fast någonstans, sade husse Christian Andersson till Folkbladet på onsdagsmorgonen, som misstänkte att han hade snört in sig någonstans eftersom han är en gammal jakthund som borde ha kommit tillbaka.

Artikelbild

| Els-Marie Egonsson med sin hund Millie, som hittade Dio i skogen.

Och mycket riktigt. Vid 12-tiden på onsdagen fick Christian ett glatt sms: Dio hade hittats.

– Han satt fast vid ett träd, säger han och berättar att Dio nu är hemma.

Den som hittade Dio var hunden Millie och matte Els-Marie Egonsson, som stuvade om på jobbet för att kunna leta efter Dio. Hela söket tog 78 minuter. Els-Marie berättar hur det gick till:

– Vi började med att ringa in ett område på ungefär 2,5 kilometer. Millie fick dofta på en filt med hår från Dio, men hittade inga spår där. Men hon vädrare lite mer åt ena hållet, där det var ett stup. När vi kom tillbaka till bilen tänkte jag att då går vi åt det hållet, så vi åkte dit och parkerade. Efter ett tag började hon gäspa, men så gick hon lite zick-zack, och gick ned till en sommarstuga. Då var det lite trångt, men så fick hon ett spår, och gick ut i vegetationen. Då såg jag en lina på marken som satt fast i en stock. Jag följde henne och linan och rätt vad det var stack han upp huvudet. Han hade trasslat in sig i en liten buske.

Artikelbild

| Har du sett Dio? Han försvann i Krokek/Strömsfors på tisdagen.

Hur kändes det att hitta honom då?

– Jag grät! Stortjöt. Och sa "lilla gubben hur är det"? Jag berömde även min hund och gav dem godis båda två.

Artikelbild

| Millie hittade Dio, som trasslat in sig i ett buskage vid Böksjön.

Millie är utbildad id-hund och har hittat flera bortsprungna hundar och katter sedan 2015. Och varje gång det blir ett lyckligt slut, som i Dios fall, känner Els-Marie en stor lycka:

– Det är helt underbart! Man blir så glad så man gråter.