Krönika Så var det redan dags att summera denna sommar. En sommar som skulle bli en sån då inget planerades in, allt skulle vara så där skönt spontant - man bara sticker iväg liksom - en dagsutflykt här och en hotellnatt på nåt intressant resmål där.

Jo, vi har haft ett antal såna somrar och borde ha lärt oss. Inget av det där händer ju. Vi växer liksom fast och tar oss inte för nånting. Dessutom har vi katt och kan inte bara sticka iväg om ingen tar hand om den. Men visst, vi har gjort saker. Rensat förråd, garage och källare - du milde tid vad mycket grejer - varit på Gekås i Ullared, det enda som faktiskt var inbokat, så klart på sommarens typ varmaste dag. Vi var ändå inte ensamma kan jag säga. Helt otroligt vad folk. Varit i Arkösund och Mårängen i Skärblacka och en snabbvisit till Varberg och Halmstad, där en enorm trut flög rakt in i mitt huvud, troligtvis med siktet inställt på glassen jag höll i. Det kändes som om nån daskade till mig i bakhuvudet, rätt hårt, jag trodde att det var min man och snodde runt för att fråga vad han sysslade med. Han såg helt oförstående ut, men en vinglig fågel fortsatte sin färd efter misslyckat försök. I Halmstad lyckades samma man tappa ner sin mobiltelefon i den enda lilla spricka som fanns på hela bryggan, men hjälpsamma människor kom till undsättning. Nåja, det kommer fler somrar.

Just nu funderar jag mycket på hur jag ska inrätta min vardag, få till rutiner, när jag inte ska gå till jobbet. Får verkligen inte riskera att bli så där fastväxt som jag blir på semestern. Att skjuta allt till nästa dag. Minns en tid som arbetslös, när det mesta faktiskt kunde vänta till nästa dag och jag till slut bara kunde ha en aktivitet om dagen inplanerad, annars blev det för mycket och för stressigt. Tur det bara var ett halvår. Kommer i alla fall att starta hösten med att gå tillbaka till jobbet som vanligt, i en vecka eller så, för att lämna över lite arbetsuppgifter, så då kommer man väl ändå igång lite. Det ska bli så spännande att göra något annat än jag gjort de senaste tjugofem åren och försöka ta reda på vad jag ska göra med resten av livet. Det kan ju också bli så att jag upptäcker att jag saknar skolvärlden jättemycket, kanske inte allt, men säkert ungdomarna. Just nu känns det mest ovant och konstigt. Semestern är slut och jag har jobbat en dag, fast jag egentligen är ledig. Känns vemodigt och samtidigt skönt att inte behöva engagera sig i något som hör en läsårsstart till. Önskar alla mina kollegor lycka till, kanske ses vi om ett år igen.