Krönika Efter en hektisk vecka med både bokmässa och kulturnatt, känns det som om jag fått en överdos. En överdos av folkmyller, köande och intryck. Mycket har varit bra, spännande, intressant och kul, medan annat varit totalt intetsägande. Det jag ofta slås av när evenemang ska presenteras är hur fantastiskt det kan låta. Så mycket större än det faktiskt är. Årets kulturnattsprogram utlovar mycket och det är klart att det är väldigt subjektivt vad man tycker är bra och inte, men ganska ofta låter det som mer än vad det är. “Kom och skapa/gör din egen (valfri grej)”, så kommer man dit och det ligger tre kritor och ett halvt papper. En programpunkt som vi absolut inte ville missa under många år var stadsvandringarna med Karl Magnus Peurell som guide. En punkt som inte direkt basunerades ut i programmet, det var svårt att veta exakt vad det skulle bli av det. Men så spännande! Att vandra runt i staden och få veta så mycket, om byggnader, platser, stadsarkitekter och livet i Norrköping förr. Vilken kunskap den mannen besitter. Där hade det kanske behövts en mer intresseväckande förklaring, bara kulturnattspromenad anordnad av Senioruniversitetet kan ju låta lite torrt kanske.

Även monterprogram på bokmässan utlovar mer än vad de håller, som spännande möten, ja ibland nästan svar på meningen med livet. På tio minuter. Händer sällan. Ett seminarium där det ska debatteras mobilförbud i skolan - viktigt och bra absolut - men där för och emot ställs mot varandra, slutar med att det hela blir ganska onyanserat. Anders Hansen, läkaren och psykiatrikern som skrivit böcker om hjärnan och är aktuell med eget program på SVT, är dock intressant att lyssna på. Han har nästan rockstjärnestatus på årets mässa och syns överallt.

Ett av de intressantare seminarierna handlar om mäns dödliga våld mot kvinnor. Två av kvinnorna i panelen har forskat i ämnet. Sedan år 2000 har nästan trehundra kvinnor i Sverige fallit offer för en man, inte sällan en man de haft en nära relation med. Varningstecknen har funnits där långt innan de dödats, men ingen har förmått stoppa händelseförloppet. Lokalen är fullsatt, säkert över hundra personer, endast en handfull av dem är män. Och det är det som är det intressanta. Är det här nånstans problemet ligger? Män som inte slår tycker inte att det angår dem och intresserar sig inte, män som slår går inte heller dit. Så vilka män ska debatten rikta sig mot? Kvinnorna vet ju redan hur det ligger till. En del böcker fick följa med hem från årets mässa. En av de tramsigare - “Hur var din upplevelse” - skrattar jag högt åt. “Har du kort stubin?” Alternativ: “Nej” eller “Vad är det för jävla skitfråga?”

Ha en fin vecka!