Väl framme på rätt plats satt jag snart i ett litet samtalsrum tillsammans med Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson.  

Efter knappa två timmars samtal kände jag starkt att i den här generaldirektören har sannerligen eleverna, lärarna och rektorerna en sann och krävande vän och bundsförvant.  

Peter Fredriksson tillträdde som generaldirektör 2017. Han har ett tilltal och ett förhållningssätt till utbildning och kunskap som är mycket hoppingivande för svensk skola. En viktig sak i sammanhanget är förstås att en stor del av skolan inte behöver så mycket hopp. Där finns nämligen redan bra resultat, professionella lärare och rektorer som arbetar utifrån kunskap och med struktur och planering och som dessutom – likt de allra flesta elever – trivs på sina skolor och arbetsplatser.

Artikelbild

| Anna Ekström är utbildningsminister och således Peter Fredrikssons politiska chef. Anna Ekström har även ett förflutet som en av Peter fredrikssons företrädare på Skolverkets GD-post.

”Alla de här välfungerande skolorna, lärarna, eleverna och rektorerna bör lämnas ifred och inte dras in i någon kris eller i åtgärder som ivriga politiker i behov av handlingskraftsutstrålning ofta vill sätta in lite för snabbt och lite för ofärdigt tänkt. De bör mötas med aktning och respekt och inte med utomståendes pekpinnar in i klassrummet”, sa Peter Fredriksson.

Han är själv lärare, barnfödd i början av 1960-talet i ett arbetarhem i Kneippen i Norrköping.  Hans mor och far och två systrar bor kvar i staden.

”Det har förmodligen med åldern att göra att Norrköping återigen håller på att bli en viktig plats i mitt liv. När jag var yngre och lämnade stan för studier och arbete så var det med en känsla av uppbrott och av att jag var på väg någon helt annanstans där det inte fanns plats för något Norrköping och där föräldrarna stod för något som jag ville bort från. Nu är det annorlunda. Intresset ökar för åren som har gått och för de platser där jag växte upp”, berättade Peter Fredriksson.

Vi talade om föräldrars förväntningar. I intervjuer har Peter sagt att hans pappa kände ”obehag” över att sonen skulle läsa vidare.  

Artikelbild

| Den här bilden är från 18 maj 2017; dagen då Peter Fredriksson lämnade posten som utbildningsdirektör i Södertälje kommun för att bli generaldirektör i Skolverket.

Var det verkligen så, undrade jag?

”Det här är sammansatt och lite vanskligt att tala om. De flesta föräldrar vill att deras barn ska bli ungefär som de själva är. Vi har inga problem med att se det som naturligt att barn till akademiker oftast själva blir akademiker. Men när det gäller barn till arbetare så antas det korrekta vara att föräldrarna önskar att barnen ska läsa vidare. Det där tror jag inte är riktigt sant. Det är snarare ett uttryck för det starka fokus på teoretiska studier på ständigt högre nivåer åt alla som har präglat samhällsutvecklingen under så lång tid. Alla blir inte lyckliga av teoretiska studier. Många kan få ett bättre liv med en yrkesutbildning”, sa Peter Fredriksson.

Artikelbild

| Här tackar Peter Fredriksson de som gjort jobbet för att förbättra resultaten för svensk skola i de så kallade Pisa-mätningarna.

Enligt honom är övertron på akademiska studier och undertron på arbete ett samhällsproblem som även drabbat lärarna och lärarutbildningarna.

”Läraryrket kräver förstås en akademisk utbildning. Men i läraryrket finns också starka inslag av konstnärskap och hantverk. Hantverket lär man sig i praktiska övningar tillsammans med skickliga och erfarna lärare.Det är inte hänvisningar till teorier som kommer att få dig att lyckas i klassrummet.  Där i klassrummet är det din förmåga att sprida kunskap, att lösa problem, att vara en självklar ledare som skapar inlärning och studiero och allt vad det är. Skolas kärnuppdrag är att ge eleven kunskaper nog för att de ska kunna vara subjekt i sina egna liv och kunna hantera olika sociala situationer. Det är vårt bidrag till ett bättre samhälle”, sa Peter Fredriksson som faktiskt är den första av Skolverkets generaldirektörer som själv är lärare. 

Han resonerade mycket om det svåra att få skolan att samlas runt de elever som inte går i väl fungerande skolor och som inte blir godkända för gymnasiestudier.  

”Kan det vara så att vi är rädda för att stigmatisera de här eleverna och lärarna och att vi därför hellre rackar ner på ”skolan” istället för att på allvar ta itu med de skolor som verkligen behöver bättre kvalitet? Det vill jag i så fall vara med om att förändra. Min främsta lojalitet är mot eleverna. Det är de som drabbas av lärare som av olika anledningar inte säkrar kvalitén i undervisningen, det är de som drabbas av rektorer som inte vågar fatta beslut och som inte tar sitt ansvar”, sa generaldirektören med eftertryck.

Skolsegregationen är svår i Sverige. Enligt Peter Fredriksson är det mest ändamålsenliga att skolan koncentrerar sig på det som skolan direkt kan påverka.

”Boendesegregation och negativa konsekvenser av det fria skolvalet rår inte vi från Skolverket på. Det vi däremot kan göra är att se till att vi följer Skollagen och ser till att arbeta ”enligt vetenskap och beprövad erfarenhet” vilket betyder att det ska bli mer lika överallt vare sig det är friskolor eller kommunala skolor. Vi vet vad som krävs. Det finns inga ursäkter för att skolor ska arbeta på ett annat sätt än de vi vet ger bäst resultat. Och vi är på gång i rätt riktning”, sa Peter Fredriksson.

Jag har ett förflutet inom friskolevärlden. Jag har bland annat varit ordförande för Friskolornas riksförbund och varit styrelseledamot och rådgivare i ett antal fristående skolor. Jag  ser det som en god gärning att ha medverkat till att barn och föräldrar utan en krona på fickan har möjligheter att välja sig bort från undermåliga skolor som staten svikit. Men självklart finns det ofärdigheter och baksidor med friskolereformen.

Under vårt samtal pekade Peter Fredriksson på några av bekymren.

Han är med bra argument tveksam till att ”konkurrens” plockar fram det bästa ur skolorna.  

”Utbildning passar betydligt bättre ihop med samarbete och samverkan och med kollegor som hjälps åt istället för att konkurrera. Det finns också anledning att hushålla med skolans viktigaste resurser; som är högpresterande lärare och rektorer”, sa Peter Fredriksson och uttryckte förhoppningar om framgångar för Lars Stjernkvists pågående utredning om ökat regionalt ansvar/samarbete när det gäller utbud av utbildning och skolor.  

På tåget tillbaka mot Peking försöker jag sätta fingret på vad i Peter Fredrikssons hållning som har sådan dragningskraft på mig? Jag fastnar för att han är en systematisk och orädd filosof som är pang på rödbetan när så krävs.

”För att genomföra förändringar krävs handlingskompetens. Den kompetensen består av tre delar. Kunskap, vilja och mod”. De orden av Peter Fredriksson kommer att vara med mig intill tidens slut.