krönika Vid Bergsbron öppnade för 200 år sedan ett badhus med fyra badkar och en trappa ned till Strömmen. För 50 år sedan togs första spadtaget för Centralbadet med plats för 2 000 badgäster.

Det har funnits en rad offentliga badhus i Norrköping – från ”Gamla badhuset” till dagens centralbad med dess kombinerade inom- och utomhusbad. Ursprungligen var badhusen en fråga om renlighet. Finare lägenheter hade badrum och i vissa fastigheter fanns badkar i källaren, men många saknade möjligheter till helkroppstvätt hemma. En del fabriker hade tidigt egna små kallbadhus vid Strömmen för sina anställda.

Det första allmänna badhuset, som senare kom att kallas ”Gamla badhuset”, öppnades 1819 vid Kvarngatan nära Bergsbron. Det hade fyra rum med ett badkar i varje. Man kunde också svalka sig i Strömmen dit en trappa ledde. En av badhusets direktörer var rådmannen Gustaf Zander och han efterträddes av sin son, arkitekten Gustaf Erik Zander. Norrköpings äldsta badhus stängdes 1870.

I en tid då vattenkurer varmt rekommenderades blev det lilla badhuset snart otillräckligt. År 1844 bildades Nya Badhusbolaget med klädesfabrikören Johan Adolf Arnberg i spetsen. Norrköpings stad upplät en strandtomt i kvarteret Kullen vid Garvaregatan och stadsarkitekten Carl Theodor Malm fick uppdraget att rita byggnaden, som skulle bli en ”yttre prydnad för staden”. Nya Badhuset, som låg granne med Tuppens textilfabrik, erbjöd karbad, duschbad, bassängbad, ångbad och hälsobad, enligt ett reklamblad från 1851. Redan efter tio år ansågs badhuset otidsenligt, men avtalet med staden gjorde att det inte fick avvecklas förrän ett nytt byggts och badhusbolaget hade svårt att få ihop ekonomin. En bit in på 1890-talet revs slutligen Malms badhus.

Vid Refvens grund på andra sidan Strömmen hade ett kallbadhus byggts på 1840-talet, men förstörts av vårfloden 1867. På samma plats uppfördes året därpå ett ”kallvattenbadhus” med inbyggd bassäng. Det ritades i morisk stil med kupoltorn av Gustaf Erik Zander, som också ägde det tillsammans med byggmästaren Gustav Ph. Olander genom företaget Strömbadbolaget. Arkitekten var engagerad i både det gamla badhuset vid Kvarngatan och i Nya Badhusbolaget. I badhuset anordnade Norrköpings Simsällskap tävlingar och där bedrevs simundervisning för både barn och vuxna fram tills det revs 1915.

Intill kallbadhuset byggdes 1891 ett nytt badhus i kvarteret Gåsen. Det var ett tvåvåningshus i rött tegel med ståtlig entréhall i korsningen mellan Gamla och Nya Rådstugugatan. ”I Norrköpings stads varmbadhus inredt efter nutidens fordringar serveras alla sorters varma och kalla bad”, lockades det med i reklamen. Det fanns 1:a, 2:a och 3:e klassens renlighetsbad med karbad och bastu samt romerska bad, ljusbad och massage. Badhuset drevs i offentlig regi genom Styrelsen för Norrköpings Varmbadhus och genererade ett litet årligt överskott till staden.

I anslutning till varmbadhuset byggdes 1915 en simhall med en 25 yard (cirka 23 meter) lång bassäng. Den var landets första kommunala simanläggning och dess mest lysande simmare var ”sälhunden från Peking” – Norrköpings Kappsimningsklubbs stora stjärna Björn Borg som tog två EM-guld och tjugotre SM-guld samt tilldelades Svenska Dagbladets bragdmedalj 1938.

Ända in på 1950-talet förekom allmänna skolbad då barnen klassvis blev borstade över hela kroppen av baderskor med stora förkläden av vaxduk. På 1940-talet var badhuset mycket slitet. Det eldades med kol och lokalerna var fuktiga och råa. Efter tillkomsten av simhallen var Norrköpings stad dessutom tvungen att skjuta till pengar till driften. Varmbadhuset stängde den 15 maj 1971 och revs något år senare.

Frågan om ett nytt varmbadhus började diskuteras redan på 1940-talet och en rad förslag till placeringar lades fram: vid Gamla torget (där Eschelsonska huset ligger), på Saltängen, vid Idrottsparken och vid Norrtull. Så småningom föreslogs Dagsbergsfältet där Idrottens hus skulle uppföras. Man började då också utreda möjligheten att där även anlägga ett friluftsbad, som det länge hade funnits tankar på att bygga.

År 1955 beslutade stadsfullmäktige om uppförandet av badhus, friluftsbad och sporthall på Dagsbergsfältet. Sporthallen var första etappen och blev färdig 1958, men av ekonomiska skäl försenades bygget av det kombinerade inomhus- och friluftsbadet. Det första spadtaget togs 1969 och den 10 juni 1971 var Centralbadet klart för invigning. Det var dimensionerat för omkring 400 badgäster samtidigt under vintersäsongen och 2 000 under sommarsäsongen.