På måndagen cyklade Lina Hallebratt, tillsammans med hundarna Asta och Bounty, in i Norrköping för några dagars vila hos vänner. Sedan ger hon sig av mot Europa där hon först ska cykla drygt 600 mil för att sedan paddla kajak i minst 850 till.
Lina Hallebratt blev utnämnd till "Årets kvinnliga äventyrare" 2015 för sin prestation att göra de tre banden i Sverige under ett år (en 5 318 kilometer lång resa med kajak, skidor och vandring). Folkbladet träffade den jämtländska 31-åringen och pratade lite om det som blivit en livsstil för Lina – sedan 2012 är hon ute på olika turer minst sex månader under året.
Hur började det här intresset med långturer?
– Det berodde faktiskt på en feltryckning. Jag skulle söka till en textilutbildning på folkhögskola men så fick jag besked att jag kommit in på fjäll- och fritidskursen. Jag hade tryckt i fel box när jag ansökte men hade inget bättre för mig så jag började där, berättar Lina Hallebratt.
Det blev uppenbarligen en livsavgörande utbildning som färgat hennes liv därefter.
– Ja, jag hade ingen erfarenhet av friluftsliv innan men fångades och valde sedan att läsa ett år på en folkhögskola i Lofoten, säger Lina Hallebratt som 2012 åkte Sverige runt på skidor och cykel, därefter har hon bland mycket annat gått från Mexico till Kanada (Pacific Crest Trail), korsat Karpaterna samt tidigare i år påbörjat en längre cykel- och kajaktur från Sverige till Europa.
Men i slutet av juli hände något otäckt som gjorde att hon fick avbryta turen.
– Jag hade paddlat runt hela svenska och finska kusten och förbi Estland, Lettland och Litauen. Sedan ville jag fortsätta ner mot Europa och skaffade en cykel i Klaipéda i Litauen. Men jag kom inte så långt, bara 30-40 mil, sedan blev jag överfallen i mitt tält av en man, berättar Lina Hallebratt som misshandlades och ådrog sig frakturer på ena handen.
– Efter det har det blivit en drygt två månaders paus där jag fått handen opererad och rehab på det, sedan har jag fått hjälp av psykolog att komma över den här händelsen.
Lina Hallebratt tänker alltså inte låtit det här hindra hennes planer.
– Nu ska jag till Svarta havet igen, dit jag var på väg när överfallet hände. Därför är kajaken på släp för därifrån tänker jag paddla norra medelhavskusten, oklart vart. Antingen blir det Gibraltar eller annars Frankrike genom kanalerna tillbaks hem, säger Lina Hallebratt som bedömer att hon nu har minst ett år framför sig på resande fot.
Men hon reser inte ensam: med på turen är hundarna Bounty och Asta som under cyklingen färdas i en bur fastsatt på kajaken.
– Asta följer bara med till Budapest, sedan får hon åka hem. Bounty ska hänga med på hela turen, förklarar Lina Hallebratt som haft med hundar på sina långturer tidigare.
– Det är det bästa sällskapet man kan tänka sig.
Hon har några platser som hon skulle vilja besöka i framtiden: Svalbard, Grönland, Patagonien och Himalaya nämns i sammanhanget.
Vad är det som gör att du utmanar dig själv med denna sorts långturer? Vad får du tillbaka?
– Om man vet vad som gör att man mår som allra bäst så är det nog det man ska lägga sin tid på. Det finns ett lugn i naturen, säger Lina Hallebratt som tror att det vore nyttigt för alla att komma bort från vardag och stress under perioder samtidigt som man rör sig:
– Kroppen är ju gjord för sådant här.
Hon nämner också alla möten under turerna som en stor behållning.
– Det som hände i Litauen är ett undantag, annars har jag bara mötts av vänliga, öppna och generösa människor.
På onsdag drar Lina vidare. Vill man följa i hennes spår finns en reseblogg, dessutom har hon en facebooksida där hon dokumenterar sin resa.
Folkbladet önskar en god fortsatt tur.
