Sura Socialdemokratiska farbröder har varit på tapeten under veckan som gått. Det som Feldt, Persson och Rosengren sagt om partiet och om Sahlin är inget som i vanliga fall skulle få någon att ens makligt höja på ögonbrynen. Persson tyckte det borde bli mera fart i valrörelsen. Feldt gillade inte samarbetet med Vänsterpartiet. Rosengren trodde att det kan bli tufft för Mona Sahlin vid en valförlust.
Inte särskilt upprörande. Jag tror dessutom att det ligger en hel del i vad farbröderna säger. Två veckor före ett val, med ett underläge i opinionen och med en omstridd ordförande är dock inte läget särskilt vanligt. Farbröderna borde ha förstått att kvällspressen skulle twista till varje ord de lät undslippa sig.
Grundregeln är att föredettingar antingen ger understöd eller så håller de tyst. Det vet Feldt och Persson. Förmodligen vet Rosengren det också. För Persson gäller än hårdare tyglar. Även om han skulle ge intervjuer med positiva omdömen om Mona Sahlin så skulle ingen tro honom.
Norrköpings Lars Stjernkvist är en god förebild för hur sådana här saker ska skötas. Som f.d. partisekreterare för Socialdemokraterna vet han att varje uttalande om hur partiet sköter sig i dag kommer att kunna tolkas som en på något sätt negativ recension av efterträdarna.
Stjernkvist deltar i TV 4 på lördagsmorgnarna. Där diskuterar han valrörelseveckan som gått. Han gör det riktigt bra. Med sina egna ord och med mer avspända analyser ger han sitt stöd för sitt parti. Nu är ju inte Stjernkvist någon föredetting. Han är en stark kandidat till posten som kommunstyrelseordförande i Norrköping. Men uppdraget i TV 4 är likafullt att vara en lite klok erfaren farbror som inte måste följa partiformulär 1 A. Det är just det som gör det intressant att lyssna. Naturligtvis finns det en och annan korpral på S-högkvarteret som muttrar över Stjernkvists ordval och utvikningar. Men det är inte så mycket att bry sig om. Den som lyssnar på vad han säger behöver inte tvivla om Stjernkvists stöd för Sahlin och för den rikspolitiska valrörelsen.
Stjernkvist gör fler framsteg än så. Förra söndagen klagade jag på hans klädval i TV 4. Cerisefärgad pikétröja är ingen höjdare. Jag undrade om ingen kunde hänga på honom en skjorta och kavaj. I går hade han en skjorta på sig. Vem vet; kanske blir det en kavaj innan valet?
Humor har hittills varit en bristvara i valrörelsen. I veckan hände dock en rolig sak. Något oväntat var det Sven-Erik Österberg (S) som stod för humorn. Statsrådet Åsa Torstensson vill införa ett bötessystem för att få järnvägstrafiken att flyta på bättre. I ett pressmeddelande ställde sig Österberg frågande till detta märkliga infall av statligt självplågeri. De flesta presumtiva bötesbetalare är ju sådana som statliga SJ och Trafikverket. Blir verkligen regeringens järnvägspolitik bättre om regeringen bötfälls av regeringen, frågade sig Österberg?
Historien med den strokedrabbade strokeläkaren i Mora var också rätt så dråplig. Hägglunds understatement – vi i KD är inga anarkister – i utfrågningen i tisdags platsar även den på den magra humorlistan.
Två veckor kvar tills vallokalerna stänger. I dag kommer nya mätningar av opinionen. Jag tror att det kommer att vara hyfsat jämnt. Kanske jämnare än förra söndagen.
Jörgen Rundgren (M) är oppositionsledare i Norrköping. Han har förlorat fyra val i rad. Blir det torsk även i år så är det nog dags för Rundgren att dra vidare mot nya jaktmarker. Det vore tråkigt om den positive Rundgren skulle transformeras till en sur Moderat gubbe.