Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Valrörelsens sämsta argument

Utan minsta anspråk på att leverera den fullständiga listan vill jag bjuda på tre exempel på de valrörelseargument som jag har svårast för. Jag gör inga bedömningar av hur de respektive argumenten kan tänkas fungera och attrahera i det politiska spelet. Mina betyg avser endast argumentens sakliga styrka.

Norrköping2010-09-12 00:01

Den roligaste valrörelse jag hittills upplevt är kampanjen inför folkomröstningen om medlemskapet i EU.

Reservationslöst kastade jag mig in på ja-sidan. Där fanns folk från alla partier, från alla samhällsskikt, från fackföreningar, näringsliv och från allahanda intresseorganisationer. Jag kände mig hemma i det gänget. Jag gillade mixen av Ingvar Carlsson, Marit Paulsen och Carl Bildt.

Det var dags för Sverige att ta språnget bort från efterkrigstidens nationalromantik. Min personlighet är dessutom mer anpassad för att säga ja än nej till saker och ting. Det var en härlig tid med många möten och debatter mot en motståndarsida som jag kände mycket begränsad samhörighet med.

Också i dessa yttersta dagar är det många möten och debatter på mitt dagliga program. Riksdagsval i allmänhet och blockpolitiska riksdagsval i synnerhet är på ytan snarlika en folkomröstningskampanj. Två sidor bekrigar varandra. Ja eller nej till alliansen. Ja eller nej till de rödgröna. Sammansättningen av blocken lämnar dock mycket övrigt att önska. Reservationer och invändningar ploppar ofta upp i mitt inre.

Ibland står jag i publiken och insuper argument från statsråd, kommunalråd, partiledare och språkrör. Ibland hänger jag vid dueller och utfrågningar i radio och TV. Inte så sällan är jag ombedd att leda debatter mellan kandidater från konkurrerande partier.

Jag har kort sagt lyssnat rätt noga på vad politikerna säger. Utan minsta anspråk på att leverera den fullständiga listan vill jag bjuda på tre exempel på de valrörelseargument som jag har svårast för. Jag gör inga bedömningar av hur de respektive argumenten kan tänkas fungera och attrahera i det politiska spelet. Mina betyg avser endast argumentens sakliga styrka.

  1. 1.      Valrörelsens svagaste argument är avgjort den borgerliga alliansens försvar för högre skatter på ålderspensioner och på ersättningar från socialförsäkringarna. Enligt regeringssidan är det omständigheten att det är dyrare att arbeta än att inte arbeta som berättigar lägre skatt på löneinkomster.

Alla vet att dagligt arbete i aktiva åldrar genererar kostnader för bland annat resor och mat. Pensioner i vanliga inkomstlägen är också flera tusen kronor lägre än det tidigare livets arbetsinkomster.

Ersättningarna i socialförsäkringarna motsvarar i vanliga inkomstlägen cirka 70 procent av arbetsinkomsten. Långt innan regeringens skattesänkningar genomfördes var det således avgjort mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta. Inkomstskattesänkningarnas syften är helt andra än de som officiellt uppges. En borgerlig regering är trots allt något annat än en socialdemokratisk.

Myrsteg för myrsteg vill de borgerliga öka skillnaderna mellan människor. Skillnader är en viktig drivkraft för borgerlig politik.

  1. 2.      De rödgrönas kritik mot regeringens socialförsäkringsreform känns inte stabil. Ingen kan blunda för att antalet förtidspensioner och långa sjukskrivningar nu faller rejält. Den tidigare situationen var absurd och snudd på samhällsfarlig.

Generösa socialförsäkringar måste vara byggda för omställning. Att skälla på den så kallade ”stupstocken” i sjukförsäkringen är inte mycket till argument.

  1. 3.      Alliansen beskriver sig som en framgångsrik jobbskaparregering. I ett läge med drygt 8,5 procents arbetslöshet faller detta argument platt till marken.
    Saker och ting var inte bättre förr. Framför allt var förr just förr.

Men inget kan hindra min själ från att stundom drömma sig tillbaka till de glasklara kampanjdagar då ett ja var ett ja och ett nej var ett nej.

(Den här artikeln var införd i Borås Tidning 9 september. I går sent på eftermiddagen sprang jag Stockholms halvmara. Efter loppet vidtog sociala aktiviteter i Skärmarbrink. Det fanns kort sagt inga fysiska möjligheter att skriva en helt ny Söndagskrönika.)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om