Unik tryckmetod på fiskmärken
Foto:
Wilhelm von Wright (1810-87) och brodern Magnus (1805-68) växte upp i Haminlaks i Finland men släkten kom ursprungligen från Skottland. För eftervärlden är de mest kända för sina detaljerade djurstudier, som ligger till grund för mycket av det moderna nordiska djurmåleriet. Båda var helt självlärda som konstnärer.
<b>Naturvän</b>
Greve Nils Bonde på Hörningsholm var en stor naturvän och han anmodade Magnus von Wright att börja på ett stort planschverk med färglagda litografier av alla i Sverige förekommande fåglar. Arbetsuppgiften var för stor för en enda konstnär så han kallade hit brodern Wilhelm.
1829 flyttade Magnus tillbaka till Finland men Wilhelm stannade kvar och blev svensk medborgare 1834. Han blev utnämnd till ordinarie tecknare vid Vetenskapsakademin. När han i det närmaste hade slutfört illustartionerna till Sveriges fiskar blev han kallad till medlem i Konstakademin.
Ett slaganfall 1856 gjorde hionom sängliggande till sin död 1886. Så fick hans konstnärliga bana ett mycket oväntat och plötsligt slut.
<B><I>Abborre</B></I>, Perca fluviatilis, "är en rovlysten fisk, som hugger på alla sorters beten och blir ej försiktigare då han ser sina kamrater snappas bort alldeles framför ögonen hans" skriver den tyske forskaren A. Brehm.
Israel Lannér skrev 1874: "Et lönande nöjsamt Abborrfiske idkas, Olofsmässotiden, på Motala Elf. Flera församlade Båtar uppassa här Fiskmåsens anvisning. Hvar denne, til myckenhet, slår ner, dit dra sig sagta Båtarne. Man nyttjar här metspöet, med särdeles flit. En Karl kan således fånga 3, à 4, Lisspund om dagen. Detta kallas Mås-vrak." (1 lisspund=8,5 kg.)
Abborren har så gott som uteslutande fångats för att den är en förträfflig matfisk. Man har också sedan urminnes tider känt till, att man genom att koka fisken erhåller ett förträffligt lim. Förr tillverkades också många prydnader av abborrens fjäll, som sammansatta i blad- eller blomform blev armband, halsringar, öronringar och hårklädsel.
<B><I>Braxen</B></I>, Cyprinus brama. Idag är det svårt att förstå den benrika fiskens popularitet förr i världen, då vi numera hellre äter fiskpinnar, som är garanterat utan ben. Trots alla benen var braxen en av våra mest åtråvärda matfiskar de senaste 400 åren. Fransmännen lär ha ett ordspråk som lyder : "Har man braxen i dammen kan man bjuda sina vänner på fest".
Det har varit ett visst skimmer av högtid över braxnarna och deras lekbestyr och deras popularitet har varit anledning till många trätor mellan byar och byamän.
Braxenstånd, är ett känt förhållande, där många braxnar ställer sig tätt sammanpressade i en form av dvala. Det brukar ske i de djupaste vattnen i våra sjöar under den kallare perioden av året. 1749 lär man vid ett fiske i närheten av Norrköping under mars månad ha fångat cirka 50 ton braxen ur ett enda braxenstånd. Man undrar om det blev några fiskar kvar till nästa år.
<B><I>Hornsimpa</B></I>, Triglopsis quadricornis, som enligt Linné, 1758, lär förekomma i mindre bäckar och åar över praktiskt taget hela landet. Enligt Brehm lär ryssarna ha använt den som läkemedel mot huggormsbett. Äldre namn på simporna har varit stensut, stenlake och slaggsimpa.
Frimärkena som ges ut den 16 augusti är avsedda för inrikes brev och säljs i häften med sex märken som är självhäftande. De är unika, inte för att de är självhäftande, utan för att de är graverade och tryckta i en kombination av ståltryck och fyrfärgsoffset och det är en världsnyhet. Självhäftande frimärken gavs ut i Sierra Leone 1964 men det var först 1989 när en självhäftande utgåva blev populär i USA, som de började spridas över världen. Vanligen trycks de i offset.
Fakta: Posten Frimärken, Hasse Jansson, Alla tiders fiskar.
Så jobbar vi med nyheter