Ung fotograf på besök hos Hedlunds förstoringsateljé
Det är Carl Werngren själv, som här blickar emot oss från bildens bakgrund. 32 år gammal, och på god väg att etablera sig som fotograf i Norrköping.
Interiör från Bernhard Hedlunds Förstoringsateljé år 1923. Närmast t v trotjänaren Hilmer Lundgren, och framför honom i raden av retuschörer Nicanor Ring. De båda kvinnorna är fru Wallenberg och Elin Edberg. Längst bak, med ryggen mot väggen, Carl Werngren. I början av sina bana, den som skulle göra honom till stadens allestädes närvarande fotograf. Fotografiet tillhör Stadsmuseet.
Foto: Fotograf saknas!
Vi ser honom i Bernhard Hedlunds Förstoringsateljé, inrymd i vindsvåningen som företaget hyrde hos Abel Lindströms Tricotfabrik i korsningen mellan Bergslagsgatan och Pålsgatan (numera Värmlandsgatan).
Firman hade grundats år 1903, och enligt Werngrens dotter Monica Hansson hade fadern vid någon tidpunkt varit lärling där. Kanske fotograferade han nu åt Hedlunds, så här på sin väg framåt.
Det var, får vi även veta, hos Hedlunds som han stiftade bekantskap med Asta Holmberg, den blivande konstnären. Förmodligen var det då också hon, som förmedlade kontakten med sin syster Mimmi - som Werngren in på 30-talet skulle gifta sig med.
Men det var nu mer än så, som förenade Carl Werngren med denna firma och dess innehavare.
- Werngren och Bernhard Hedlund var väldigt goda vänner, berättar Christer Karlsson. Som själv år 1961 började som springpojke hos Bernhard Hedlunds Förstoringsateljé, där firman då höll till på Hamngatan 12.
Tiden hade haft sin gång. Carl Werngren var borta sedan elva år, och Bernhard Hedlund hade överlåtit firman på sonen Folke. Unge Christer fick några gånger gå med saker till "farbror Bernhard", som då närmade sig de 90 och tillbringade sina sista år på Lennings sjukhem.
- De två, Werngren och han, hade skrivit ihop en tokrolig bok som jag själv haft tillgång till. Där kallade de sig Grenwern och Lundhed, berättar Christer Karlsson.
- Boken skulle föreställa ett fotografiskt lexikon, där man kunde få lära sig sådant som att Kodak betyder den tid på dygnet när korna mjölkas... Sådana var de, och framför allt Werngren hade ju en väldig massa kul saker för sig.
Miljön hos Hedlunds var förstås då in på 60-talet en helt annan än på vår gamla bild. Men mannen, som sitter och retuscherar närmast till vänster, känner Christer Karlsson mycket väl igen. För han var då kvar i firman, liksom han varit alla åren sedan 1923. - Hilmer Lundgren, ja. Han var med ända tills vi 1970 flyttade till stråhattsfabrikens byggnad i Kneippen, och då var han väl 80 år. Firman var hans liv och hans bror arbetade också där, som kamrer. De hade båda umgåtts mycket med Bernhard Hedlund.
- Kaffepannan på bordet till höger om honom, den var hans egen. Den hade han också när jag började där 40 år senare, jag känner igen den precis, säger Christer Karlsson.
På bilden är Hilmer Lundgren - får vi vidare veta - som en i raden av retuschörer i färd med att jämna till den ovala bilden framför sig; lägga till i bakgrunden och på flickans kjol. Så att det hela blir mjukare, och fint ända ut i kanterna.
I Viggo Loos bok Ur Norrköpings näringsliv från år 1921 förekommer en beskrivning från en annan dåtida förstoringsateljé - Earlinghs på Hospitalsgatan 6B. Där fanns fotoateljé, mörkrum, operatörsrum för förstoringar, två ateljéer för retuschering, kontor, packrum m m. Detta bör väl då kunna stämma in även på Hedlunds av årgång 1923.
Förutom ateljéfotografering var det framför allt förstoring och retuschering, som man sysslade med. Mindre bilder fotograferades av, förstorades och ramades in; för att i denna förädlade form ställas upp i hemmen. Ännu var det ju ytterst få privatpersoner, som höll sig med egen kamera.
På borden skymtar redskap, som dessa gamla retuschörer använde sig av. Där fanns skalpeller till att skrapa bort med. Fina, fina pennor sandpapprades för att få exakt rätt hårdhetsgrad. Färgläggning ägnade man sig också åt, så här före färgfilmens tid.
Överhuvud taget var Bernhard Hedlund framåt som affärsman. Hans agenter var runt i hemmen och tog upp beställningar på förstoringar, och han erbjöd sina tjänster till fotografer och fotohandlare.
Retuscheringen skedde med luftpennor, en konst där Bernhard Hedlund själv hade uppövat en sagolik skicklighet.
Kvar finns en bild han framställde med luftpenna, som fotoelev på en Art School i Illinois, USA på 1890-talet.
- Så fint att alla måste tro, att det är ett fotografi. Men otroligt nog är det gjort med luftpenna, säger Christer Karlsson.
Bernhard Hedlund var född år 1874, och 17 år äldre än Carl Werngren. Han gick ur tiden år 1965. Några år senare bytte firman namn till Norrköpings Förstoringsateljé, och under det namnet levde den vidare in på 80-talet.
Så jobbar vi med nyheter