Tur och retur närmaste

Här deltar man en kortare tid eller, som ibland, något längre. För många har Returen redan hunnit bli vägen vidare. Verksamheten kom igång 1996 och har sedan dess växt. Nu kör man i Ljura, Hageby/Navestad, Ektorp/Vilbergen/Kneippen.
I en källarlokal i Ektorp träffar vi det sistnämnda gänget. Arbetsdagen ska just till att börja. Det dricks kaffe och språkas, någon lägger patiens. Birger Ericsson är den som för närvarolistan.
- Jag vet vilken bakgrund och problem folk här har. Några har hjärtat att tänka på. Vi skulle behöva treväxlade cyklar, i Kneippen är det rätt backigt.

Hjälp för hushållen
Detta är en arbetsmarknadsåtgärd, som också är till hjälp för hushållen. Folk ställer ut sina returglas, små batterier, metall- och plastförpackningar för hämtning av Returen på viss dag, visst klockslag.
Här i Ektorp kom man igång i oktober, nu deltar bortemot tio personer. Riktigt alla är dock inte där denna dag. Någon är på datakurs, som det också ges möjlighet till, någon är sjuk. Full närvaro kan man sällan räkna med, men mestadels nästintill.
Det är en uppskattad insats det här gänget gör, och tacksamheten de möter går dem också till hjärtat. På en vägg sitter en anspråkslös handskriven papperslapp. "Tack ska ni ha för hjälpen", står det på den,
- Folk ringer, berättar en i gänget. Inte bara när vi någon gång missat, utan de ringer också till Thomas och är glada för hjälpen de får.
Thomas, det är arbetsledaren Thomas Johansson med ansvar för hela Returen och dess tre stationer.
- När jag började hösten 98 var det åtta deltagare, nu är det nära 40. Men 40 är också maxgränsen.
Ändå räknar han med att kunna utöka verksamheten.
- I dag är vi lite för mycket folk i grupperna. Man kan också förlänga arbetstiden något, upp till sex timmar. Då hinner vi med mer.
Han har bara gott att säga om Returen:
- Jag gillar att jobba med människor och man ser, att det här ger resultat. Fyra-fem har fått riktiga jobb, folk växer med det ansvar man kan ge dem här.

Hur organiserats
Carl-Henrik Bergman har deltagit i projektet redan för några år sedan. Nu är han även lite av planerare och visar oss kartor, där arbetsområdena är noga markerade. Han förklarar hur arbetet organiserats för att fungera så bra som möjligt.
- Här gör vi så att vi kör en runda på alla tre ställena, Ektorp, Vilbergen och Kneippen, varje dag. På andra håll gör de på annat sätt. Men här blir det mest organiserat att göra så här.
Lahdo Abdulahad, urspungligen från Libanon/Syrien och till Sverige 1988, gillar Returen.
- Jag vill gärna vara kvar över sommaren, det är roligt att vara ute och cykla så här.
Problemet för honom har varit, att det inte funnits några jobb. Nu hoppas han, att Returen ska kunna hjälpa honom över till någon utbildning eller jobb. Datakursen lockar honom.

I marssolens sken
Svängen genom Ektorp går fort denna dag. I marssolens sken samlar cykeltruppen från Returen ganska så raskt ihop alla påsarna utanför entréerna, sorterar bort en del och förpassar resten till återvinningen i Ektorps centrum.
- I dag var det medelmåttigt, konstaterar Birger Ericsson. Men området vi har på onsdagarna, där står det massor utanför alla portarna.
Ett antal tomburkar, som ju inte alls hör dit men som folk lägger i ändå, har plockats undan. Så finansierar man kaffekassan, och får råd till en och annan bulle likaså.
Rast igen i källarlokalen. Kaffet står på, men Bosse Hedström föredrar sitt medhavda termoste. Han säger att han förut jobbade i rörsvängen men inte kan återvända dit, knäna har sagt ifrån. På lite sikt hoppas han få tag i något, vaktmästare skulle passa bra. Men just nu är Returen ungefär vad han behöver.

Meningsfullt 
Hela 60 procent i Returen är invandrare, även om det inte märks just i Ektorp. En del av de arbetslösa kommer via kommunens arbetsmarknadskontor men de flesta via försörjningsstödet (socialbidrag), som man ju nu inte längre ska uppbära utan motprestation. Men då är det viktigt med sysslor, som kan kännas meningsfulla.
Det är i stort sett enbart män på Returen, medan kvinnor i likartad situation - outbildade, långtidsarbetslösa, många invandrare - ofta kommer till Insamlingscentralen, där de får sortera kläder åt Myrorna.
- Jag blev också erbjuden att stå där. Men jag sa att det gör jag aldrig, jag ska ha något utejobb, säger Bosse Hedström.
- Det är bara invandrartjejer som står där och river trasor. Då sa de, att de hade Returen också. Och det tog jag direkt.
- I vintras var det inte så roligt, men nu med vår och sommar kan det bli alla tiders. Jag tycker det här är bra. Man kommer upp på morgnarna, man får den sociala biten. Så jag hoppas jag får förlängt fram till oktober, säger Bosse.

Information till våra läsare

Tur och retur närmaste