Tryggheten är för stor
Problemet i dagens Sverige är inte, att vi har för lite trygghet. Utan snarare, att vi har för mycket därav.Den tesen driver David Eberhard, chef för psykmottagningen på S:t Göran i Stockholm.- Barn måste få lära sig, att det gör ont att leva, säger han.
Minska på tryggheten, så lyder receptet från David Eberhard, chef för psykiatriska länsmottagningen vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Foto: Titti Olovsson
Foto: Fotograf saknas!
Att grundtrygghet är bra bestrider han inte. Men vi har i dagens Sverige för mycket skenbar trygghet, vi bonar om och vadderar in oss. Sådant rustar oss illa för vad som kan hända i livet.
För vad är egentligen farligt, och hurpass farligt i så fall? Kan vi skydda oss mot allt, ska vi ens försöka göra det?
Leder ofta fel
Den styrande "försiktighetsprincipen" leder oss ofta fel. Övergångsställen har inte givit ökad säkerhet, utan tvärtom ökat osäkerheten. Det är just vid dem, som olyckorna inträffar.
Eberhard tog upp exemplet cykelhjälmar, även om vi inte riktigt förstod vart han ville komma. För 20 år sedan fanns i alla fall inte en människa, som tyckte att det var något farligt med att cykla. Men om han själv nu inte sätter på sin tioåring cykelhjälm, då är han en riktigt dålig förälder. Vad har hänt?
Ett enda fall
Någon myndighet varnar gravida för att äta paté. Mot vilken verklighetsbakgrund? Jo, ett enda fall, från år 1978. Men faktum är ju, att en graviditet av tio slutar i missfall. Hurpass farligt är det då, egentligen, med just paté?
- Försiktighetsprincipen säger, att om något inte är bevisligen ofarligt, då ska det förbjudas.
Men det är ju farligt att göra nästan vad som helst. Överhuvud taget är det ju också livsfarligt att leva.
Allergi och hygien
Ett känt exempel är det här med allergierna. Inget land har så mycket allergier som Sverige. Knappast något land har det heller så rent och hygieniskt som vi. Mer smutsiga miljöer är, helt klart, mer "härdande". Barnen i Europas dåvarande smutshål, polska Katowice, hade bara tiondelen så många allergier som vi.
Föredraget blev vartefter till en lång lista på olika slags elände. 20-åringar sjukskrivs för utbrändhet, trots att man rimligen inte kan vara utbränd innan man hunnit brännas ut. Sjukskrivningstiderna för en och samma åkomma har fördubblats. Antalet sjukskrivna med psykiska besvär har ökat lavinartat.
Man söker för sådant, som tidigare varit otänkbart. Att ens pojkvän gjort slut, att ens hund dött; sådant kan psykvården nu få ta hand om. Eberhard ifrågasatte dock inte, att dessa människor verkligen kan må dåligt.
Samma tendens
Det här är nu inget specifikt svenskt problem, tendensen tycks vara densamma i varje fall i västvärlden. Vad Eberhard nu allmänt menar är, att vi måste minska kraven på trygghet.
Barn måste få utlopp för sin rädsla. De måste få lära sig, att det också kan göra ont att leva. De ska inte vadderas in, inte skyddas mot allt.
Ställer större krav
- När vi får mer trygghet, då efterfrågar vi bara ännu mer. När samhället minskar kraven på den enskilde, då blir följden att den enskilde själv ställer allt större krav på samhället.
- Vi måste inse att trygghet inte alltid är det bästa alternativet, hävdade David Eberhard.
Utan att fördenskull ha några särskilda recept på, hur vi bäst ska minska tryggheten.
Så jobbar vi med nyheter