Tradition som ännu lever

Man började högt upp på Slottsgatan, och under samlingen hölls några fackliga appeller - av Michaela Leo, Transport och Michaela Tinnerholm, SKTF.

Sedan bar det iväg neråt mot Karl Johans park, i vanlig ordning med Eva Andersson i täten bärandes svenska flaggan.

Man kommer ju bara inte från, att röda fanor gör sig väldans bra mot nyutslagen grönska. Och nog spritter det i benen på både kreti och pleti, när musikkåren klämmer i med "Internationalen" och "Arbetets söner".

Så visst kändes det vårligt, folkligt och festligt där 1 maj-tåget drog fram, förbi det som inte längre är Folkets Hus utan något helt annat och vidare över Saltängsbron in på Drottninggatan.

"Jalla, jalla, jobb åt alla", skanderades det. Men också, en tungvrickare som emellertid hanterades briljant, "Sverige behöver en socialdemokratisk regering - igen!".

Utöver huvudparollen "Kunskap och arbete bygger Sverige" fanns också ett antal mer individuellt utformade plakat, med särskilt fokus på ungdomsarbetslösheten: "Slösa inte bort vår generation - var är jobben?", "Jag vill vara en arbetsmyra och inte en av fyra" (ungdomsarbetslösheten är nu uppe i 25 procent).

SSU-arna utgjorde en grupp, kommunalarna en annan. Några grabbar från Transport bar tröjor med baksidestexten "You´ll never walk alone". Lokale byggnadsbasen Magnus Cato hade fått med sig några strejkande rörmokare; lite som i kampens gamla tider.

I numera vanlig ordning styrdes kosan till Laxholmstorget, där Socialdemokraterna Norrköpings ordförande Kicki Liljeblad först tog upp, hur "mitt och ditt Norrköping" efter händelserna häromkvällen blivit ett otryggt Norrköping.

Detta ska bemötas med att vi alla går ut, och då tar med oss både barn och mormor - för att "ta tillbaka vårt Norrköping".

SSU-ordföranden Maria Sayeler tog som sin utgångspunkt Sverige som det frihetens land, som hon hört så mycket talas om under sin uppväxt.

Men hur är det idag? Skolor som inte är bra, jobb med dåliga både löner och arbetsvillkor - och ökad barnfattigdom.

- En fjärdedel av ungdomarna står utanför arbetsmarknaden. Vad är det som händer i frihetens Sverige? I mitt frihetens Sverige ingår, att alla ska kunna förverkliga sina drömmar, sade Maria Sayeler.

Huvudtalare var ABF-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Även han pekade på ungdomsarbetslösheten, där Sverige nu ligger beklagligt högt bland västländerna

- Det måste vi sätt stopp för, senast år 2014, sade Thorwaldsson och gjorde valet det året till avgörande för den framtida utvecklingen.

Han ville se, att arbetslösa ungdomar ska garanteras någon åtgärd inom hundra dagar - i stället för att, som idag, lämnas åt sitt öde under de inledande hundra dagarna.

Trots den höga arbetslösheten finns det idag 66 000 lediga jobb, som det inte går att hitta folk till.

- Detta är inte bara borgerligt. Det är korkat också, sade Thorwaldsson.

En och annan undrade, var Lars Stjernkvist höll hus denna dag. Jo, Stjernkvist han var inbjuden till Mönsterås, för att svara för 1 maj-talet där. "Förre partisekreteraren" är alltjämt efterfrågad lite varstans.