Timat vid Strömmen mellan klockan två och tre på dagen
NORRKÖPINGVi driver runt längs Strömmen mitt inne i stan.Helt på måfå. Sådär mellan klockan två och tre, en sån här högsommarvarm måndag.Men se, mitt i semesterstiltjen visar sig både det enda och det andra pågå.För allt i världen, några stora saker är det kanske inte. Två män på en brygga med något som starkt liknar några burkar öl emellan sig. Ett äldre par i skuggan av en kastanj. En kvinna som kommer cyklande. En utsänd från Enista, donande med planeringarna.
Milla Danerlund förevigar sin syster Juliana Avdeva, på besök i Norrköping från Estland. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto: Fotograf saknas!
Aha, turister! tänker vi. Men det är, visar det sig, bara hon som fotograferas som är "turist" - eller, rättare sagt, besökare.
<b>Besök från Estland</b>
Systrar är de, Milla Danerlund som fotograferar och Juliana Avdeva som utgör motivet. Båda från Estland, men Milla sedan ett avsevärt antal år gift och bosatt i Sverige. Och Juliana på besök, men till vardags invånare i en liten estnisk stad som heter Kohtla-Jarve.
Familjen är estnisk men har ryska anor får vi veta, en tidigare generation flyttade från Ryssland till Estland redan på 1800-talet. Milla behärskar estniska, ryska och finska likväl som svenska och har också fungerat som tolk här i Norrköping.
- Norrköping är så vackert, säger Juliana, tolkad av sin syster.
Hon säger att Norrköping är en intressant stad och gläds åt att så många gamla hus sparats här. En särskild poäng tycker hon årtalsmarkeringarna på husen är.
När vi möter systrarna är de på väg mot Carl Johans park, och Milla tycker det är kul att den kanske röstas fram som Sveriges vackraste.
- Men min syster gillar naturen mer än butiker, säger Milla. Så vi ska göra lite utflykter, Kolmården kanske.
Sedan ska Millas 24-årige son följa med Juliana tillbaka till Estland och hälsa på Mormor där. Som, får vi veta, heter Kleopatra. Varför vet ingen, inte ens hon själv. Men ett namn med klang av seklers och kulturers gång är det ju, onekligen.
Detta är fjärde gången, som Juliana besöker Sverige. Milla berättar om en gång, när hon följde sin mor och syster till färjan för deras återfärd till Estland.
Det var den 10 september 1994, färjan hette Estonia och det var inget särskilt alls med det namnet. Men arton dagar senare inträffade katastrofen.
<b>Pluggar i värmen</b>
Vidare runt Strömmen. Vi ser stolar och bord travade på Strömsholmen och kan inte låta bli att undra, om det där sommarcaféet ens hinner öppna innan hösten redan är här.
Intill det som ska bli servering sitter Johanna Jäverdal och Benny Karlsson i gröngräset, med pärmar och böcker uppslagna i sommarsolens sken.
Till jul ska de vara färdiga civilingenjörer, inom programmet för medieteknik. Just nu pluggar de akustik.
- Det går lättare här än i lägenheten i alla fall, säger Johanna. Där är det för varmt.
Han är från Vimmerby, hon från Falun. De bor alldeles i närheten, har just flyttat ihop från varsin studentlägenhet. Nu läser de några sommarkurser, som de kan ha nytta av. Att få sommarjobb är ju ändå rätt så hopplöst.
<b>Tar det lugnt</b>
En som däremot tar det fullständigt lugnt är Thomas Eriksson, som vi träffar på nedanför trapporna ner till vattnet.
Runt sig har han tre böcker att välja mellan: En resehandbok om Prag, Mark Levengoods senaste samt en Balderson.
Fast för tillfället får all den där lektyren vara. Thomas ligger där bara utsträckt, och det ser så skönt ut. Allra första semesterdagen är det också för honom.
- För varmt i lägenheten. Normalt går jag till Strömsholmen, men nu tänkte jag att det skulle fläkta mer här.
Det gör det också, allt medan fontänerna susar behagligt i bakgrunden. Och högsommar är det ju, så länge detta nu kan vara.
Så jobbar vi med nyheter