Till minne av Förintelsen
Matteusskolan var en av anhalterna på stadsvandringarna, som arrangerades med anledning av Förintelsens minnesdag.Dit fördes, vid andra världskrigets slut, utmärglade överlevande från nazisternas koncentrationsläger.
Felicia Teneberg och Frida Johansson var två av alla de gymnasieelever, som deltog i stadsvandringar den här dagen. Här på judiska begravningsplatsen. Foto: Anita Kjellberg
Foto: Fotograf saknas!
På den promenad, som Folkbladet medföljde, var det Stadsmuseets Anette Kindahl som svarade för guidningen, och en tvåa från Kungsgårds samhälls/medieprogram som medföljde. Det handlade där om invandringen till Norrköping genom tiderna, med tonvikt på judarna.
Det som på 1600- och 1700-talen kallades Tyskbacken, dvs slänten från S:t Persgatan ner mot Holmenområdet, fick då utgöra utgångspunkt för en del upplysningar om Louis de Geer och hans invandrade tyskar och valloner.
Judisk invandring
Platsen utanför synagogan, på Bråddgatan, föll sig sedan naturlig för att tala om den judiska invandring, som tog sin början på 1780-talet och som satte en viss prägel från Norrköping.
Inte minst rörde det sig om judar från tyska Mecklenburg, till en början med Jakob Marcus som den främste bland dem. Han satsade på kattuntryckning men även på import; kryddor och färska citroner hörde till det som han kunde tillhandahålla för Norrköpingsborna.
Sammanlagt var det inte fler än 65 judar i Norrköping mot slutet av 1700-talet. Men de uppmärksammades, och antisemitiska inlägg i tidningen förekom. Synagogan, som alltjämt sporadiskt är i bruk, uppfördes vid 1800-talets mitt.
Några frågor ställdes inte, men promenaden fortsatte. Utanför Matteusskolan kunde Anette Kindahl berätta om hur den skolbyggnaden våren och sommaren 1945 disponerades om till uppehållsplats för framför allt polska judinnor, som från nazisternas fasor kom till Sverige och Norrköping.
I karantän
Sammanlagt 483 överlevande var det som anlände hit. På Matteusskolan vistades de i karantän, plank sattes upp runtom.
Men den tidens Norrköpingsungdom klättrade upp på planket, och de kikade in genom springor. Vad de då kunde få se skulle de sedan aldrig glömma. Det var som levande lik, rena rama skeletten, som gick omkring därinne.
De som nu alls förmådde gå ut. Många av dessa utmärglade stackare led också av svåra sjukdomar, och omkring 50 av dem kom till friheten bara för att snart dö. Bland de överlevande kom sedan många till ett läger i Doverstorp utanför Finspång.
Utmarker
Och så avslutades då rundvandringen på den judiska begravningsplatsen, som idag kan tyckas så välplacerad intill Matteus kyrkogård. Fast när staden skänkte den här marken till judisk begravningsplats, vid slutet av 1700-talet, då fanns inte kyrkogården alls.
I stället var detta föga fashionabla utmarker, på nära håll omgivna dels av spinnhuset (nuvarande fängelset) och dels av den s k pestkyrkogården, där offer för pesten grävts ner i massgravar. De äldsta gravstenarna här är från början av 1800-talet.
Fortsätter idag
I fredagens verksamheter på minnesdagen ingick workshop om rasism, ett par filmvisningar, seminarium med Gellert Tamas (författaren till "Lasermannen") m m.
Idag lördag fortsätter det bl a med seminarium med förre polismannen Axel Molin, som körde Folke Bernadottes vita bussar. Sedan, som avslutning, det sedvanliga fackeltåget från synagogan till judiska begravningsplatsen.
Så jobbar vi med nyheter