Talaren löper med elden

Det hela kom egentligen som en total överraskning för Joakim Karlsson som till vardags utbildar sig till elektriker. Han blev, för sina insatser som ungdomsledare för Dolphins rullstolsbasketlag, bland 300 andra nominerad till att springa en bit med den olympiska elden. Efter en omröstningsprocess var han kvar bland de 24 sista och tillslut visade det sig att han tillhörde den grupp på fyra unga svenska ledare som får det ärofyllda uppdraget att hjälpa elden på sin väg mot OS-invigningen.

- Jag var i skolan när jag fick beskedet. Först trodde jag att det var ett skämt och när det gick upp för mig att det inte var det blev jag helt paff, berättar Joakim med ett leende.

På torsdag går resan till Skottland där det ärofyllda uppdraget ska utföras på lördag.

- Elden ska färdas runt hela Storbritannien innan den kommer till London och den har hållit på i en månad så jag kommer in halvvägs ungefär, förklarar Joakim.

Han berättar att elden bara bärs fram av löpare i städerna och att uppdraget i sig inte är så blodigt.

- Jag ska inte springa mer än 300 meter, konstaterar han.

- Det är bara elden man lämnar över inte hela facklan. Den kommer jag få ta med mig hem sen.

Men först väntar ett annat förtroendeuppdrag. På onsdag nationaldagstalar han i Hörslasparken som den yngste talaren någonsin.

- Efter att jag utsetts till att springa med den olympiska elden blev jag uppringd och tillfrågad om talet och det känns ärofyllt, konstaterar den unge talaren.

Men så drar han lite på munnen och bekänner:

- Jag känner nog faktiskt större nervositet inför talet än löpningen, även om jag är både stolt och nervös inför Skottlandsresan. Det är många som sagt att jag måste ta det försiktigt så att jag inte snubblar med facklan.

I det tal han kommer hålla i Hörsalsparken, ett tal som han redan skrivit klart, kommer han att uppehålla sig kring sitt stundande uppdrag och hur det egentligen kommer sig att han engagerar sig i rullstolsbasket.

- Min storebror sitter i rullstol och spelar, det är så jag kommit in på det. Nu har jag varit ledare i ungefär två år och det är bara jag i laget som inte är rullstolsbunden.

Det gav initialt upphov till ett litet missförstånd.

- De frågade om jag ville köra sträckan i rullstol, de trodde jag satt i en, men jag springer hellre.

Han gillar utmaningen.

- Det är kul att få representera Sverige. Det är första gången jag besöker Skottland, allt är nytt för mig.