Lars Stjernkvist (S) är kommunstyrelsens ordförande i Norrköping. På sin blogg (nt.se) kommenterar Stjernkvist i dag de diskussioner som pågår inom Moderaterna och andra delar av den borgerliga Alliansen.
"Den senaste veckans interna M-strid har berört en fråga som definitivt är intressant för fler än de närmast berörda; hur ska umgänget och rollfördelningen vara mellan majoritet och opposition i Norrköpings kommun?"
Stjernkvist redogör för hur politikens arbetsförhållanden har förändrats i Norrköping:
"Norrköping har under många år tillämpat ett tämligen renodlat majoritetsstyre. Det har bland annat inneburit att majoriteten tillsammans med förvaltningen bereder frågor, och lägger fram förslag i styrelser och nämnder. Självfallet har det kompromissats i nämnderna, men majoriteten har haft ett rejält informationsövertag och dessutom tidigt lagt fast en linje i frågorna.
Från och med 2010 gäller en annan ordning. Oppositionen är numera inbjuden till nämndernas och styrelsernas beredningar och har därmed samma möjligheter påverka frågorna från s a s grunden. Dessutom har vi i många övergripande frågor tillsatt arbetsgrupper eller kommissioner med representanter från både majoriteten och oppositionen."
Lars Stjernkvist skriver att han "självklart" inte lägger sig i Moderaternas interna strid. Men att han beklagar om
"följden blir en återgång till ett mer renodlat majoritetsstyre. Det skulle vara en förlust för kommunen om oppositionen avstod möjligheten att påverka frågor tidigt."
Enligt Stjernkvist verkar flera av alliansens partier och politiker lida av "beröringsskräck" gentemot majoriteten. "Om jag har förstått det rätt så har de borgerliga i Norrköping länge kritiserat bristen på insyn och delaktighet. De har anklagat S för maktfullkomlighet. Därför trodde jag att förändringen skulle välkomnas. I praktiken har det inte blivit så. Flera partier har till exempel aldrig deltagit när kommunstyrelsen bereder sina ärenden. Inte en enda gång."
Stjernkvist avslutar sitt inlägg med att skriva att det inte finns några risker att "umgänget blir så intimt att vi smälter ihop. Om det finns en möjlighet bli ense, ja, då kan rimligen ingen seriös politiker se det som en fara att vi faktiskt tar till vara den."