Statarna var inte slavar - men...
Foto:
Statarna var en produkt av jordens industrialisering eller av det nya storgodsbruket. De tidigaste beläggen är från början av 1750-talet. En förändring av jordbruksproduktionen och världshandeln gjorde att det var en fördel att ha statare jämte torpare. Förbättrade kommunikationer gjorde att man kunde köpa säd billigare. Det var inte lika lätt med animaliska produkter. Det nya systemet ökade behovet av kreatursskötare som bodde nära godsen.
Sverige var en storgodsnation som lämpade sig väl för en sådan reform. Gustav Vasa och framför allt Kristina skänkte bort gårdar och hemman så att fem sjättedelar av landets bördigaste jord var adelsgods. Sådana herrgårdar var ett slags imperier. De hade ofta rätten att utse präst, de dömde också bland de underlydande. Godsägarna gifte ihop folk och lade sig myndigt i de anställdas liv. Statarna lydde under legostadgan, som avskaffades förts 1926. Den gav arbetsgivaren rätt att kroppsligt bestraffa sina anställda.
<b>Såldes till lägstbjudande</b>
I Sverige fanns inget slaveri, livegenskap eller slavhandel men det som kommit livegenskapen närmast i den 800 år gamla legostadgans bokstav och ande var statsystemet, så länge det varade. Svaga och orkeslösa såldes långt in på 1900-talet till lägstbjudande.
När stataren hade skrivit under (satt sitt bomärke) sitt statkontrakt, var det en oskriven lag att hustrun och de arbetsdugliga barnen bands till arbete på godset.
Hustruns arbetsplikt hade ända sen statsystemets uppkomst ansetts som ett oeftergivligt villkor.
Även om utearbetet för kvinnorna med tiden minskade, var mjölkningsplikten en statarhustrus självklara skyldighet. Det var en arbetsbörda som fort slet ut en statarhustru och tidigt bröt ner henne.
<b>Duglig hustru ett måste</b>
Giftermålsåldern var låg, ty utan en duglig hustru kunde mannen inte få någon tjänst. Redan vid giftasåldern nådde stataren en lön, som sedan inte ökade med åren, med tilltagande ålder fick han sämre villkor. Så fort barnen kunde uträtta ett nyttigt arbete fick de träda i godsets tjänst. Det gällde både pojkar och flickor.
Fram till 1920 fanns den lagliga rätten att kroppsligt aga arbetshjon, pojkarna upp till 18 år och flickorna upp till 16 år. Inte förrän 4 juni 1926 avskaffade riksdagen den sista resten av legostadgan, under vilken hela statarklassen levt.
Statarbyggnaderna växte upp i närheten av slotten och godset. Statarlängan, den liggande skyskrapan kunde rymma upp till åtta familjer. De flyttande statarfamiljerna sökte alltid gårdar med små men fritt liggande enfamiljshus.
Flyttningarna var ett kännemärke för statarklassen, ett försök och ett hopp om något bättre. En huvudorsak var de dåliga bostäderna. Den de flyttade till kunde inte gärna vara sämre.
<b>Svår att organisera</b>
Ingen svensk arbetarkår var så svår att fackligt organisera som statarna. Allmänna landsvägen fick anlitas för agitationsmöten ty all annan mark ägdes av godsägarna och bönderna. De fackliga ledarna var inte så intresserade av agitationen bland statarna ty uppgiften var för svår. Den första lantarbetarfackföreningen bildades vid en korsväg i Kvillinge den 8 juni 1890. Kraven var 10-timmars ordinarie arbetsdag och 15 öre i timman för den överskjutande tiden. Föreningen upplöstes sedan man efter 14 dagars förhandling nått sitt mål. Man ansåg att fackföreningen fullgjort sin mission.
Mellersta Sveriges lantarbetareförbund bildades 1907 i Norrköping. Efter många års kamp enades parterna 1944 om kontantlön. Reformen trädde i kraft 31 oktober 1945 och då slutade statarflyttlassen att rulla på Sveriges landsvägar.
<b>Socialt engagerad</b>
Ivar Lo-Johansson (1901-1960) visade hur en socialt engagerad författare genom naturalistiska eller dokumentariska tidsskildringar kan bilda opinion för sociala reformer. Statarromanen God natt jord (1933) var den första av 1930-talets stora utvecklingsromaner och den blev hans stora genombrott. Novellsviten Statarna (1936-37) blev en socialpsykologisk analys som i klasskildringens mångsidighet och djup saknar motstycke.
Ivar Lo-Johanssons död bildar slutpunkten på en av de stora och unika epokerna i svensk litteratur skapad av ett antal självlärda författare med proletär bakgrund.
Denne buttre, allvarsamme, passionerade ensamvarg, hade begåvats med en stor portion humor och en förmåga att med energi och besatthet kämpa mot de orättvisor hans medmänniskor hade att utstå.
"Få män har det förunnats att på ett så påtagligt sätt vara med om att vrida utvecklingens tröga hjul mot en bättre tillvaro för en folkgrupp, som själv räknar honom som en av sina egna", sade finansminister Gunnar Sträng 1961.
Frimärkena som ges ut i rullar är avsedda för inrikes brev. Samlare bör köpa 1+2 och 2+1.
Fakta: Statarlängan från Berga, Skrifter från Skansen 5, Bonniers, Den svenska litteraturen, Modernister och arbetardiktare, Focus 98, Posten Frimärken.
Så jobbar vi med nyheter