Det har varit ett hektiskt sista år i Sofias liv. Hon vill vara anonym eftersom en id-kapning är ett oerhört jobbigt intrång i privatlivet.
– Vem är jag? Vad beställer de i dag? Någon går runt och är ”jag”. Det är obehagligt, säger hon.
Det hela började med att hon fick en räkning på 5 000 kronor för varor hon inte beställt. Sofia trodde att det var en bluffaktura och polisanmälde därför fakturan, som hon även bestred. Samtidigt ringde hon till utlämningsstället dit paket hon brukar beställa skickas, för att se om varorna fanns där. Det gjorde de inte.
– Men de hittade två andra paket som var till mig. Två mobiltelefoner. De hjälpte mig att skicka tillbaka dem och bestrida fakturan.
Lite senare fick Sofia klart för sig att de ”första” varorna visst kommit till utlämningsstället och att de lämnats ut. Till en man.
– De ringde och var jätteångerfulla. Mannen hade sagt att vi var gifta och han berättade massor med saker om mig, som var jag jobbar och bor.
– Det här blev som en extra väckarklocka för dem också, säger Sofia.
På en övervakningsfilm fick hon titta på mannen som hämtade ”hennes” varor. En man hon aldrig sett tidigare.
– Det kändes obehagligt.
Dagen efter sjukskrev hon sig. Hon var tvungen att ringa runt och spärra sitt personnummer och mobilnummer på flera olika ställen.
– Det känns skit att man ska behöva ta en karensdag och förlora pengar för att behöva göra allt det här, säger hon.
Posten fick hon spärra och under ett par månaders tid fick hon i stället åka till postens kontor och hämta sina brev.
– Jag öppnade dem alltid där, vågade inte vänta tills jag kom hem.
Läs om polisens svåra arbete att få tag i bedragarna här.
Läs mer i torsdagstidningen, som även finns som e-tidning här på webben!