Det tror i alla fall Rolf Kalamark som man väl kan kalla är lite av en svampexpert. Häromdagen guidade han vant Folkbladet i den lilla skogen vid Abborreberg, där han och familjen tidigare bodde.
– Ja, det har blivit några turer här. En gång hade jag med mig en grupp människor och vi bestämde oss för att plocka alla svampar vi såg. På en kvart hade vi hittat 83 olika sorter, berättar han.
Så nog finns det svamp i området. Även om de inte är särskilt synliga när reporter och fotograf hakar på. Men de finns där – svamparna alltså. Annat är det med fruktkropparna.
– Egentligen är det faktiskt så att det inte är svamp vi plockar, utan fruktkroppar. Men det låter så tråkigt att säga att man ska ut och plocka "fruktkroppar", säger Rolf och reder ut begreppen:
– Svampen finns allt under jorden, och här under, där vi går, finns massor med svampar. Vid rätt förhållanden växer de upp över mark, och det vi ser kallas fruktkroppar. Deras enda uppgift är att sprida sporer.
Okej, med den vetskapen om att svampen gömmer sig därunder, kan man bli rätt frustrerad när inte en enda svamp – förlåt – fruktkropp, syns till. Rolf berättar om parningsprocesser med fler än fyra kön iblandade och vilka svampar som trivs nära vilka träd. Vi rör oss i gläntan bakom serveringen, ner mot Bråviken, och plötsligt står en ensam svamp där – och så en till. Rolf Kalamark bestämmer det till rabarbersvampar, som trivs vid tallen. Men så vänder han på en av dem, och ändrar sig.
– Det är en citrongul slemskivling. Titta här, foten är citrongul och svampen är lite slemmig.
Han visar hur han drar av hatthuden – så att man slipper få med det slemmiga ner i korgen.
– Den här kan man skära och steka i lite smör. Det är en lite syrlig smak som många gillar till fiskrätter, tipsar han.
Sedan barnsben har många blivit itutade att aldrig plocka vita svampar, av försiktighetsskäl för giftigheten.
– Det stämmer. Man ska inte plocka dem om man inte är säker, säger Rolf.
Men det är han, och böjer sig därför ner och plockar nästa svamp vi stöter på – en grönkremla. Han smakar på den.
– Är den mild är den ätlig, är den skarp i smaken är den oätlig eller rent av giftig, säger han.
Det här exemplaret visar sig tillhöra den första kategorin och åker ner i korgen.
Via skogsstigar rör vi oss in i mer tät skog. Medan det så här års går att hitta mest svampar vid mer öppna platser, som skogsbryn, kommer det ploppa upp desto mer svampar i den här vegetationen under senare delen av september och i oktober. Tallarna står tätt.
– I tallskog hittar man mest svamp. Granskog är också bra, fast lite senare på hösten, tipsar Rolf.