Slottsgatan - lång gata med lång historia
Redan på 1769 års stadskarta har Slottsgatan sin långa sträckning, ner från Dragsgärdets höjder och långt bort på Saltängen.Vid slutet av 1800-talet hade en livfull flora av små butiker tagit form längs gatan. Det var också då, som Matteuskyrkan byggdes där uppe på höjden.Lång är denna gata, lång också dess historia. Med fotografiernas hjälp ska vi nu följa Slottsgatan genom seklerna.
Slottsgatan i riktning Drottninggatan, med Folkets hus där framme t v som en hjälp med orienteringen. En vinterdag i det slitna Norrköping, fångad av Harry Harrysson den 8 mars år 1965. Allt utom Folkets hus är numera rivet. Cano med sitt lager var, minns Harrysson, något slags glasmästeri. På andra sidan gatan berättar skyltar om Gustafssons Gummiverkstad, om en livsmedelsbutik som ser avsomnad ut, om Slottsbaren och så en pressinrättning. Hotel Astoria öppnades någon gång på 40-talet just där som Hotel Kullberg tidigare hållit till; adressen var densamma, Slottsgatan 132. Astoria fanns sedan kvar 60-talet ut. Gatukorsningen, som anas i bildens mitt är den med Garvaregatan. Den större parkeringsplatsen där bakom är det hela kvarter mellan Garvaregatan och Vattengränden, där gamla Folkets hus byggnad vid det här laget hade rivits. Fortfarande fanns, som synes, vänstertrafiken kvar. FOTO: HARRY HARRYSSON
Foto: Fotograf saknas!
Det är också någonstans där, som fotografierna börjar att berätta för oss. Vi ser den då nya kyrkan kasta sin skugga mot den lågväxta sena 1800-talsbebyggelsen vid övre Slottsgatan. Detta var fattiga kvarter, med mycket av superi och misär där fattigvården inte alls räckte till.
Samtidigt växte från 1800-talets slut nya folkliga rörelser fram, i kamp mot såväl andlig som världslig fattigdom - arbetarrörelsen, frikyrkorna, nykterhetsrörelsen; alla var de starka på gamla Norr.
Ruffig gata
Redan vid det förra sekelskiftet framträder Slottsgatan som en visserligen ruffig, men likväl fullt utvecklad, butiksgata. Detta var redan då täta stadskvarter.
Som fotografierna visar kom 1800-talets mer blygsamma byggskala att efterträdas av högre hyreshus. 1920-talets barn kunde uppleva delar av Slottsgatan som någonting högtidligt; en sval, skuggig gata med en del riktigt fina affärer och konditorier.
Den gamla teatern från år 1850 ersattes år 1908, på samma plats, av den nuvarande teatern. Mitt emot låg, på andra sidan Slottsgatan, skjutsinrättningen (årgång 1855) som var centrum för stadens hästtransporter.
Som dess granne på andra sidan Vattengränden återfanns från år 1877 Centralhotellet. Efter den siste källarmästarens konkurs i början av 30-talet tog i stället Folkets hus över. För att sedan, år 1959, flytta över till sin nya jättebyggnad i kvarteret nedanför på Slottsgatan.
Dunkande maskiner
Längre uppför gatan dunkade alltifrån 1894 väv- och spinnmaskiner inifrån Brücks, vars stora fabriksbyggnad i gammaldags tegel än i dag sträcker sig längs hela kvarteret mellan Tunnbindaregatan och Kungsgatan. Brücks uppgick 1913 i Yfa, produktionen fortsatte fram till nedläggningen år 1970.
Men in på 1950-talet började Norrköpingstextilen att vackla, och på förvånansvärt kort tid skulle den ju också rasa samman helt. Staden såg allt mer nedsliten ut. Under 50- och 60-talen revs de flesta av husen längs Slottsgatan. På tok för många, skulle eftervärlden tycka. Men visst handlade det också lite varstans om rena slummen.
Det var vid mitten på 60-talet, som den fotograferande lokföraren Harry Harrysson traskade gata upp och ner med sin kamera. Han insåg vad som var på väg att ske och ville fånga det, som då ännu fanns kvar.
I somras berättade vi en del om Harryssons dokumentering av gamla Vikbolandsbanan. Hans samlade fotografier är en bildskatt som hittills framför allt kommit SJ:s fotoklubb till del - men som vi hoppas kunna återkomma till.
Slitna vyer
Den 60-talets Slottsgatan, som Harry Harrysson förevigade, hade samma slitna uttryck som så mycket annat i den tidens Norrköping. Fotografierna inte bara dokumenterar, de fångar också tidsstämningen. I nedgångens Norrköping, som så tydligt tycktes ha sin storhetstid bakom sig.
Dessa gatuvyer är numera historia. De gamla husen har jämnats med marken, Slottsgatan har breddats och fått en helt annan karaktär.
En, måste det dessvärre sägas, mer utslätad och intetsägande. Även om Matteus kyrka, ständigt däruppe på krönet, ännu gör sitt bästa för att skänka stil och stadga åt denna gamla gata.
Så jobbar vi med nyheter