När Folkbladet hälsar på hemma hos Kerstin Ryderstedt i Ringdansen är tanken att intervjun ska handla om bostadsanpassning.
Kerstin Ryderstedt fick nämligen sin lägenhet, där hon bor sedan 33 år tillbaka, anpassad för några månader sedan. Hon är nöjd med det allra mesta – tack vare ramper, höjning av balkonggolv och andra åtgärder har vardagen underlättats.
– Det bästa är tillgängligheten. Jag kan sitta på balkongen, och jag kan åka ner och hämta min post, säger Kerstin Ryderstedt som är rullstolsburen sedan 2018.
Samtidigt kan hon inte använda diskbänken i köket eftersom hon inte når fram till vattenkranen.
– Jag kan inte ens skala potatis och laga mat.
Kerstin Ryderstedt tog för givet att den typen av åtgärder i köket skulle ingå i bostadsanpassningen, men så blev det inte. Hon vill berätta om sin situation, eftersom hon tror att människors behov vid sjukdom och funktionshinder är ett ämne som intresserar många.
– Det är självklart att man måste kunna hämta vatten och laga mat.
I samband med bostadsanpassningen tycker hon också att det har varit en del krångel med blanketter, eftersom de inte gick att skicka iväg digitalt. Men hon vill inte att det ska framstå som att hon klagar på Norrköpings kommun.
– Jag vill inte sabla ner kommunen, för de är duktiga och ställer upp. Men det måste vara lite smidigare för folk.
När vi har avhandlat bostadsanpassningen kommer vi in på Kerstin Ryderstedts författarskap. Hon har skrivit 16 böcker, många av dem tillsammans med Åke Bjurhamn, och har en 17:e på gång.
– Den handlar om en man som tänker starta Ku Klux Klan här i stan, säger Kerstin Ryderstedt, som fyller 75 i december.
– Skrivandet är mitt liv. Jag har skrivit sedan jag var sex, sju år.
På äldre dagar har hon bland annat drabbats av cancer och tvingats tillbringa mycket tid på sjukhus. Nyligen fick hon hjärntumörer bortopererade. Dessutom bröt hon ena nyckelbenet vid ett fall i lägenheten, vilket har begränsat rörligheten.
Trots sjukdomar och krämpor släpper hon inte skrivandet. Det ger henne något att hänga upp dagen på.
Skriver du varje dag?
– I huvudet åtminstone, men kanske inte i maskinen. Vem kan låta bli när det är så roligt?
Du kommer inte att sluta skriva?
– Aldrig. Det enda som hindrar mig just nu är nyckelbenet, säger Kerstin Ryderstedt och tillägger:
– Att skriva är för mig livet.