Något som jag tror även den stora, och förstås lite äldre, publiken höll med om, eftersom man dels applåderade fram extranummer efter showen, dels gick de flesta hemåt med ett lyckligt leende på läpparna. Och det kan väl tolkas som ett bra betyg på showen...
Mest lik sin respektive världsartist var inte oväntat Stefan Wikström, som både liknar en ung Elvis och låter förbluffande lik sin förebild. Den här gången sjöng han bland annat Viva las Vegas, In the getto, Jailhouse Rock och I´ve got a women.
Cool och elegantRobban Haglund liknar väl inte Frankie Boy, men uppträder lika coolt och elegant som Sinatra på scenen och sjunger lika distinkt. Och förutom klassikern My way, bjöd han bland annat på That´s why the lady is a tramp och I´ve got you under my skin.
För glittret i showen svarade Blossom Tainton i sina superhögklackade skor och häftiga kläder. Och när hon rev igång med Arethas bamsehit Fredom lyfte sig (nåja..) nästan taket i De Geerhallen. Även Natural woman var en skön tolkning, som Blossom bjöd publiken på.
Jan Johansen hade fått Ray Charles på sin lott ("Fast jag är väl inte så lik honom, som han själv sa...) och han lyckades faktiskt få in lite av Ray Charles intensiva inlevelse i sina tolkningar av bland annat Halleluja I just love her so och Georgia.
Läs mer i måndagstidningen.