Skolan har blivit livlinan i deras kaotiska tillvaro
NORRKÖPINGFör bröderna Ahmad och Sajad har skolan precis börjat. Men till skillnad från deras skolkamrater lever de i ständig skräck för att bli angivna eller upptäckta. Familjen fick avslag på sin ansökan om asyl och lever idag gömd. Skolan blir deras livlina i en kaotisk tillvaro.- Jag känner mig jagad och behandlad som jag vore kriminell, säger Sajad.
Familjen gick under jorden och har levt gömd i ett halvår.
I en tillvaro förmörkad av ovisshet, oro för att bli upptäckta och rädsla för vad som kan hända om de skickas tillbaka till Iran.
<b>Går kvar i skolan</b>
Vi träffade mamma Behnaz och sönerna Sajad och Ahmad i Norrköping. Enligt familjen Dashtbozorg har deras ärende till ännu överlämnats till polis för att verkställas, men även när det gör det vill barnen gå kvar i skolan.
- Väldigt få barn som har möjlighet att gå i skolan gör det eftersom de är rädda för att myndigheterna ska upptäcka dem, säger Esmail Maloudi, socionom och ordförande i iranska flyktingars riksförbund.
Egentligen har gömda barn inte rätt till skola, någon statlig ersättning lämnas inte till kommunerna för dessa barn. Men vissa skolor låter ändå barnen gå kvar.
Enligt såväl Utlänningsnämnden som polisen är det dock praxis att inte gripa barn utan sina föräldrar.
- Man försöker eftersträva att ta hela familjen tillsammans, säger Kristina Swiech, handläggare på Utlänningsnämnden. Men det finns egentligen inget som säger att polisen inte får ta barnen när de är på väg till skolan.
- Såvitt jag vet har det aldrig skett att barn gripits utan sina föräldrar, säger Stefan Andersson, inspektör på polisens utlänningsgrupp i Norrköping.
Under vårt besök dök Sajad upp efter första skoldagen efter sommarlovet.
- Det känns härligt att skolan börjat, säger han. Men det kommer nog bli svårt att koncentrera sig på skolarbetet.
Han beskriver sin tid efter avvisningsbeskedet som "inlåst och väldigt svår".
- Hela min ungdom har jag levt här i Sverige och jag har anpassat mig till det svenska samhället. Men vi tas inte på allvar, ingen tänker på våra liv och vår framtid, säger Sajad.
<b>"Livrädd för polisen"</b>
- Jag vet inte hur länge till jag orkar med att leva så här. Jag känner mig jagad och behandlad som om jag vore kriminell. Jag blir livrädd när jag ser poliser och har svårt att äta och sova, säger han.
I måndags började även lillebror Ahmad i skolan.
- Jag har längtat efter det. Under sommaren har jag sökt sommarjobb, men man får inte jobb utan uppehållstillstånd. Inte blev det någon semester heller, säger han.
Sysslolösheten blev ännu mer plågsam när det var uppehåll i fotbollsträningen under sommaren.
Ahmad berättar om sin högsta önskan. Det är ett liv som liknar skolkamraternas: att familjen får uppehållstillstånd och kan leva kvar i Norrköping i ett eget hus, som vilken familj som helst.
- Min enda önskan är att få leva som en vanlig människa, säger han.
För familjen Dashtbozorg slogs tillvaron i spillror med avvisningsbeskedet. Familjen är nu splittrad: sönerna Ahmad och Sajad lever gömda i Norrköping, mamma Behnaz och de vuxna barnen gömmer sig på annan ort i Sverige medan fadern finns i Iran.
<b>Utsatt grupp</b>
Esmail Maloudi har kontakt med ett hundratal iranier som lever gömda sedan de fått avvisningsbesked. De tillhör samhällets mest rättslösa och utsatta grupp och många mår mycket dåligt. Till följd av sin svåra situation drabbas många av sömn- och koncentrationssvårigheter, irritation och rastlöshet.
- Det är som om det bara är kroppar, tomma skal. Många har helt förlorat nyfikenheten på livet. Otryggheten skapar ofta även problem inom familjen. För föräldrarna blir det påfrestande med barnens ständiga frågor och tjat om uppehållstillstånd.
- Medan barnen inte förstår varför de inte har samma rättigheter som andra barn. På dem ser man bara på sättet att röra sig och bete sig att det vilar ett tungt bekymmer på deras axlar, säger Esmail.
Avvisningsbeslutet av familjen Dashtbozorg grundades på att Migrationsverket och Utlänningsnämnden inte trodde på att Behnaz arbetat i en kvinnoorganisation som arbetat mot den iranska regimen. Familjen sätter nu sitt hopp till att man med släktingars hjälp ska lyckas få ut hemliga papper som ytterligare bevis.
Så jobbar vi med nyheter