Veronica Palm är ordförande för Stockholms Socialdemokrater. Hon är också en av dem som det surrar omkring i spekulationerna om vem som ska bli ny partiledare för Socialdemokraterna.
I går var hon gäst hos Tomas Ramberg i Ekots Lördagsintervju.
Jag lyssnade med intresse.
Skatterna var en av intervjuns huvudfrågor. Inte så konstigt. Regeringen Reinfeldt har sänkt skatterna fort och rejält. Vanliga inkomsttagare har fått ungefär 1500 kronor mer i månaden för egen konsumtion. Den som köper hemservice av olika slag för 100 000 kronor om året får dra av 50 000 av arbetskostnaderna. Skatterna på fastigheter med höga taxeringsvärden har sänkts radikalt.
Veronica Palm är kritisk mot skattesänkningar. Hon är framförallt kritisk mot att hennes eget parti har accepterat en del av skattesänkningarna. Vi kommer aldrig att vinna ett skattesänkarrace, sa Palm. Det har hon nog rätt i. Men kan Socialdemokraterna vinna ett skattehöjarrace? I valrörelsen 2010 ville Socialdemokraterna införa någon form av ”skatt på förmögna”. Partiet ville också återinföra en modest fastighetsskatt. S ville avskaffa skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Dessutom sa Socialdemokraterna nej till fortsatta jobbskatteavdrag.
Historiebeskrivningen av S som ett skattesänkarparti i valet 2010 är om inte falsk; så i vart fall haltande. I partiets valmanifest fanns förvisso ett löfte om stora skattesänkningar för pensionärer. Men det löftet var knappt närvarande i valrörelsen.
Få uppmärksammade löftet. De äldre visade särskilt stort ointresse. Faktum är att Reinfeldts allians ökade sin andel av de äldre väljarna. Skattehöjarracet är således redan provat. Med ett nedslående resultat.
Veronica Palms argumentation för att S i framtiden ska våga ha så stort självförtroende att de kräver höjda skatter ska emellertid inte avvisas. Hon söker tydliga skillnader gentemot den styrande borgerliga regeringen. Så kan man tänka. Precis så tänker och hoppas t ex den borgerliga regeringen.
Veronica Palm har många förtjänster. Sakliga diskussioner om förmögenhetsskatt är dock inte något som kan bokföras på förtjänstsidan. Under några minuter av intervjun blev det riktigt pinsamt. Palm har i flera intervjuer argumenterat för att ”stillastående kapital” borde förmögenhetsbeskattas. Uppenbart hade hon ingen susning om vad slikt passivt kapital är för något. Som talesperson för S i skattepolitiska frågor borde hon ha haft mer på fötterna. Det framstod som om hon av ideologiska skäl ansåg att förmögna människor ska betala mer skatt. Det kan man tycka. Skatt efter bärkraft är en högst rimlig idé. Frågan är emellertid om en särskild förmögenhetsskatt är en lämplig fiskal metod för att åstadkomma en rationell och progressiv beskattning. Efter gårdagens intervju är jag än mer övertygad om att den särskilda förmögenhetsskatten inte är särskilt lyckad.
Veronica Palm säger bestämt nej till en nedtrappning av a-kassans förmåner. Det var svårt att hänga med i hennes resonemang. Om S ska kräva att a-kassan ska ge 80 procents inkomstskydd även för löntagare med höga inkomster tycks det mig ofrånkomligt att a-kasseförmånerna tidsbegränsas. Vem som helst kan helt oförskyllt drabbas av arbetslöshet på vår volatila arbetsmarknad. Det är god politik att ge varje individ ett säkert skydd för omställning från ett arbete och till ett annat. A-kassan måste dock ha en knivskarp omställningskaraktär. Det kan ta några månader att skaffa sig ett nytt arbete och nya inkomster. Den som av olika skäl misslyckas med denna omställning ska inte fastna i positionen arbetslös. Då krävs i stället andra insatser. Mot en lägre ersättning. Allt annat blir Ebberöds bank.
Veronica Palm kommer säkerligen att finnas med i Socialdemokraternas toppskikt under de kommande decennierna. Inte mig emot. Ska S kunna vinna väljarnas förtroende som regeringsparti igen så är det emellertid ingen tvekan om att den politik hon företrädde i Lördagsintervjun får ett mycket begränsat inflytande.