Skandalsuccén som blev film
December 1941 var en filmsuccéernas månad i Norrköping.Först gick "Borta med vinden" upp på Odéon, och sedan "Tänk om jag gifter mig med prästen" på både Royal och Saga.
Den 4 januari 1942 ska detta vara. "Tänk om jag gifter mig med prästen" hade redan gått några veckor på Saga, biografen som låg på Drottninggatan nära korsningen med Hospitalsgatan. Bilden tillhör Stadsmuseets Carl Werngren-samling.
Foto: Fotograf saknas!
Rikspremiären ägde i Stockholm den 12 december, men redan dagen efter kom turen till Norrköping. En riktig galapremiär blev det här, med deltagande av bland andra Viveca Lindfors, som spelade den ena huvudrollen (den andra gjordes av Georg Rydeberg).
Fullsatt var det på föreställningarna, vilket dock inte förvånade Ester Lindin. Fick Östergötlands Folkblads reporter veta, när han träffade henne på Standard Hotel där hon tillsammans med filmfolket inväntade premiärspektaklet.
Filmen var - ansåg Östergötlands Folkblads recensent - "en förvånansvärt bra sak". Den hade behållit de stora dragen i romanen och framhävde den unga kvinnans ensamhet i det avlägset belägna skolhuset.
Däremot hade regissören utelämnat diskussionerna om kvinnans rättigheter. Det var bara någon enstaka gång, som orden "vi kvinnor" förekom. Till skillnad från boken hade filmen också getts ett "lyckligt" slut, där prästen friade till lärarinnan. En förändring, som Ester Lindin själv inte alls gillade.
Filmen var lite väl lång, men likväl "bättre än man vågat hoppas". Viveca Lindfors hade "fått ett gott grepp på den enkla, fattiga och energiska flickan som nyss kommit från seminariet."
Ester Lindin var född och uppvuxen i Norrköping. Efter att ha studerat till folkskollärarinnna vid seminariet i Landskrona återvände hon år 1913 till hemstaden, där hon sedan var verksam på olika skolor - Oskarsskolan, S:t Olofsskolan, Marielundsskolan (däremot nog inte Matteusskolan, även om vi uppgav så i förra artikeln).
I den år 1946 utgivna stadsmonografin över Norrköping fick olika kända personer uttala sig om ditt och datt, och Ester Lindin passade då på att gå till angrepp mot Norrköpingsdialekten. Som hon, till sin skam och fasa, nu hade hört breda ut sig även i radion.
Det var då i en revy där "urgamla kvickheter serverades för allt Sveriges folk på det tarvligaste och mest underklassmärkta språk vi har i detta land".
Något som inte ens var en dialekt utan "ett elände utan gräns". Såsom hos de unga flickorna på Drottninggatan, där de "gnor och hämter varandra, o alltid är det nån som bor på Skipperegata tjuitt". För att nu inte tala om de tjocka gamla tanterna, som klagade hos doktorn "När ja schener i trappere, så flåser jag så dant. Va ska ja göre?".
I en del skolklasser var det stört omöjligt att få någon bättring till stånd, och särskilt med pojkklasser var det bedrövligt ställt. "Ingen pojke med självaktning vill skilja sig från de andra, det värsta kamraterna kan beskylla honom för att att han försöker ´å tale fint´."
Som ett botemedel föreslog Ester Lindin ABF-kurser i Svenska språkets rätta uttal från Norrköpings speciella horisont.
"Måste vi tala vårt eget osköna språk, skall vi icke sända ut det till en skadeglad lyssnarskara, utan vi skall behålla det för oss själva och använda det när vi vill ha mycket roligt på andra Norrköpingsbors bekostnad.
Men även då bör vi göra det i djupaste hemlighet."
För den där radiorevyn på oförfalskad norrköpingska, den hade fått hennes kinder att rodna.
Ester Lindin skulle skriva fler romaner, dock ingen med tillnärmelsevis samma framgång som "Tänk om jag gifter mig med prästen".
Som vann första pris som den bästa svenska yrkeskvinneskildringen, som översattes till flera språk och som blev en av de mest omtalade tidiga 40-talsfilmerna.
Såpass kontroversiell var den, att en högmoralisk delegation rentav uppvaktade folkskoleinspektören med krav på att Ester Lindin skulle avsättas från sin tjänst.
Något allvarligt tal om att så skulle ske var det dock, för allt vad vi vet, aldrig.
Och själv kunde hon längre fram i tiden (hon blev över 100 år) muntert konstatera, att jämfört med vad som komma skulle var ju "Tänk om jag gifter mig med prästen" rena söndagsskolehistorien.
Så jobbar vi med nyheter