Sista föreställningen med bina

Filmen visades som sig bör i salongen Birollen. På plats för att efteråt servera kaffe fanns folk från Vikbolandets Biodlareförening.

De har under de här båda veckorna turats om med Norrköpingsföreningen. Förutom fikat har här också funnits en lokal utställning om biodling att titta på.

– Visst är filmen bra, även om den för oss väl inte innehåller några nyheter, säger föreningens sekreterare Lars-Göran Arvidsson.

– Men det är ju otroligt fint filmat!

Föreningens ordförande Anders Ionzon säger, att det här är ett bra tillfälle att nå ut och väcka intresse för biodling. Själv har han sett filmen två gånger och kan omtala, att spåren från både USA och Kina förskräcker.

– Man fick se den där riktigt industriella honungstillverkningen i USA, med 4 000 bikupor. Där har de ju också stora problem med bidöden.

– Och så fick man se, hur i Kina människor nu går och pollinerar för hand. Först har man där tagit död på stararna, och då blev det för mycket insekter. Därför besprutade man, men då dog bina också...

Det där är något, som öppnar kusliga perspektiv.

– Utan bin skulle det bli katastrof, det går inte att ersätta dem. Det mesta av det vi äter är ju beroende av pollinering, säger Anders Ionzon.

Bland publiken träffar vi på en, som sedan några år pensionerat sig från både det fackliga och det kommunalpolitiska. I detta ingick då bland annat ordförandeskapet i bygglovs- och miljöskyddsnämnden.

Som pensionär har Jan-Erik Karlsson, tillsammans med hustrun Berit, i stället slagit sig på just biodling. Utan att dessförinnan ha vetat något särskilt alls om sådant.

– Nej, men vi gick vi en nybörjarkurs hos Biodlareföreningen. Men mycket jobb är det ju, och lönar sig gör det förstås inte. Så man måste verkligen tycka om att hålla på med det.

Och det är intressant?

– Bin är väldigt intressanta, försäkrar Jan-Erik Karlsson.