Det har varit full kommers i butiken den senaste veckan. Mer än Karin Eriksson, som jobbat där i tio år, någonsin varit med om.
– Ja, det är många som kommer för att ta en sista fika här. Många tar bilder. Och pratar minnen, säger hon.
Det är torsdag förmiddag, och tre dagar kvar av Lindahls 56-åriga historia på Repslagaregatan 42. Dörren öppnas nästan hela tiden, många kommer in för att handla en sista gång.
– Det är tråkigt! Det har funnits så länge jag minns. Jag brukar handla smögenbåtar och räkmackor, säger Rickard innan han far ut igen.
Kicki Malmqvist är näst på tur.
– Det går i graven. Jag köper framför allt matbröd här. I dag blev det en semla. Jag brukar köpa en per år och i år fick det bli en extra stor eftersom de ska stänga, säger hon.
Karin Eriksson berättar att de flesta som kommer in tycker att det är tråkigt att butiken stänger.
– Jag har sett fram emot flytten. Men nu när det kommer så många så känns det lite vemodigt. Det finns ju inte så många fik som det här i stan, säger hon.
För dagen finns Ulla Lindahl, som en gång i tiden startade butiken med maken Inge, på plats i butiken.
– Jag jobbar lite i kanten, säger hon. Knyter band på grisar till jul och fixar med påskäggen till påsk.
Hon sätter cellofan runt äggen och knyter om ett band. Hon har pratat med många om flytten.
– Många tycker att vi ska fortsätta. Men vi kan inte orka med hur mycket som helst och jag är säker på att det kommer att bli bra. Vi har gjort vårt här och nu börjar något nytt på sjukhuset, säger hon.
56 år är en inte helt oäven tid. Mycket har hänt. Fikatrender ändrats och jukeboxen, som många minns, var ett självklart inslag på 50-talet.
– Jo då, det hade vi en. Den stod vid ingången till köket. Men folk tröttnade, det var för rmycket musik, så den fick åka ut! Det finns de som fortfarande pratar om den när jag möter dem på stan, säger Ulla Lindahl.
I början fick de bara sälja kondisbitar och bakelser. Inget matbröd var tillåtet.
– Det fick bara bagaren sälja, men så ändrades det så småningom!
Under onsdagarna och lördagarna kom många tanter och fikade efter att ha handlat på marknaden på Nya torget. Och en hel del ungdomar.
– Då var det lite stojigt. Man fick rensa en del efter dem. Men det var aldrig jobbigt.
Pernilla Moreno minns att hon följde med mormor och morfar till "Repet" efter att ha varit på Nya torgets marknad.
– Det minns jag. Och sedan tog jag med mina barn hit! Det är synd att det försvinner, säger hon.
I torsdags tog hon en sista fika med kompisen Marja Saarijärvi på "Repet". Hon var en av de unga som gärna hängde där på 80-talet
– Jag och mina klasskompisar var nog här en gång i veckan under gymnasietiden. Vi gjorde våra projekt och fikade!