Simon och ekarna
Filmstaden
Regi: Lisa Ohlin
I rollerna: Bill Skarsgård, Helen Sjöholm, Stefan Gödicke, Cecilia Nilsson, Karl Linnertorp, Jan Josef Lifers m fl.
Betyg: * * *
Det är ett vågat grepp att göra en film av en succéroman som så många har läst. Kanske var det därför det tog hela 26 år. ?Simon och ekarna?
har också till synes inte hastats igenom. Det är en grann detaljhantering som höjer filmen bildmässigt. Från början till slut är det mycket vackert.
Lisa Ohlin har haft ett hårt arbete med att sålla i alla delar i historien. Uppvätskildring, klasskildring, krigsskildring är huvudämnena vilket är ganska mycket att sortera och få plats i en enda långfilm. I filmen lyckas Ohlin ändå väva samman delarna tillfredsställande. Det finns dock delar som hade kunnat försvinna från filmen. Som tittare får man en distinkt känsla av att det finns historier bakom vissa scener som boken förmodligen beskriver mycket mer medan det blir endast en smula i filmen.
Simon bor med sina föräldrar och saknar både vänner och en plats i trakten. Hans enda intressen är sådant som föräldrarna anser vara högfärdigt. Genom att själv åka in till staden och göra ett intagningsprov kommer han in på stadens läroverk och fadern accepterar motvilligt att han börjar där. På skolan träffar han den judiske pojken Isak. Simon passar mycket bättre in i stadsmiljön och i Isaks rika familj. Med tiden flyttar Isak in till Simons familj, där han passar in bättre.
?Simon och ekarna? är en klart sevärd film som inte lyckas gripa tag i tittaren helt. Det är en mild skildring som säkert på grund av bokens rikedom inte fördjupar sig tillräckligt och därmed uteblir de starkaste känslorna.
Annars är tajmingen precis rätt, i en tid då sverigedemokraterna sitter i riksdagen och rasism är riskabelt nära att bli rumsrent så blir den aspekten i filmen högst intressant.
