Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har fått regeringens uppdrag att utvärdera omställningen och man är mycket kritisk till hur lite som har hänt. Så här skriver man bland annat:
"Det saknas resurser för att klara uppdraget och för att driva det utvecklingsarbete som omställningen kräver. Antalet specialistläkare i allmänmedicin och distriktssköterskor har minskat över tid. Bristande arbetsmiljö är ett hot mot kompetensförsörjningen och primärvårdens roll som navet i omställningen."
Men hur är det då i Region Östergötland? Här slåss regionen med ett gigantiskt ekonomiskt underskott – för 2023 beräknas det till 1 650 miljoner kronor. Det i sin tur har gjort att politikerna har fattat beslut om både anställningsstopp för hälso- och sjukvårdspersonal och stopp för hyrpersonal. I dag kostar inhyrd personal hela 50 miljoner kronor i månaden för regionen och många av dem finns inom primärvården. Dessutom måste hälso- och sjukvården skära ner personalkostnaderna med 600 miljoner kronor, eller 600 tjänster under året.
Med de förutsättningarna verkar det knappast finnas utrymme för att dessutom satsa stora pengar på omställningen till den nära vården (se definitionen i faktarutan). Folkbladet har pratat med hälso- och sjukvårdsdirektör Annica Öhrn för att få en lägesbild:
– Vi har jobbat aktivt med den nära vården under flera år. Hittills har regionen fått 218 miljoner kronor inom ramen för den statliga satsningen. Pengarna har bland annat använts till att utveckla möjligheterna för patienterna att få en fast vårdkontakt på sin vårdcentral. Men också ta fram resurser för att patienterna själva ska kunna ta vissa prover, så kallad egenmonitorering. Vi har satsat på fler ST-läkartjänster i allmänmedicin. Men just bristen på läkare är fortfarande ett stort problem, berättar hon och tillägger att än återstår det mycket innan omställningen alls kan sägas vara genomförd.
Antalet listade patienter inom den regiondrivna primärvården är 471 556 personer. Av dem saknar fortfarande över 150 000 en fast vårdkontakt, men enligt Annica Öhrn har en förbättring skett över tid.
Hon menar att pandemin bland annat har gjort att mycket av utvecklingsarbetet satts på vänt. Arbetet med att få de olika delarna av nära vård-konceptet, där många olika yrkeskategorier inom den öppna vården och inom kommunens omsorgsverksamhet måste utveckla bättre samarbetsformer, har inte kunnat genomföras så som man tänkt sig. Hon menar också att det ligger en hel del i kritiken att man ännu inte märkt något förändring när det gäller avlastningen på specialistsjukvården på sjukhusen:
– Samverkan med den specialiserade vården har inte funnit någon riktig struktur. Att flytta sjukhusets resurser och kompetens ut till primärvården har väl inte gått helt smärtfritt, säger hon och tillägger att statsmakterna också riktar dubbla budskap ut till regionerna:
– Samtidigt som man säger att det krävs ett systemskifte så att primärvården klarar sitt uppdrag kräver man också att sjukhusen ska få fler vårdplatser. Men vi har begränsade eller ansträngda budgetar och pengarna räcker inte till allt.