Sämre för cyklister på vägarna runt Norrköping
Själva stadsområdet kan väl gå an. Men så snart man kommer utanför blir det riktigt illa ställt för cyklister.- Stressigt och oroligt, säger Sigvard Andersson. Och mer osäkert på senare år.På eget bevåg har han gjort en inventering, som han tillställt bl a Vägverket och kommunens tekniska nämnd.
Den ombyggda "säkrare" Skärblackavägen har i själva verket blivit farligare - i varje fall för cyklisterna. De har inte längre någon vägren att fly ut på, när det blir trångt bland biltrafiken. Foto: Sigvard Andersson
Foto: Fotograf saknas!
Och då, sannerligen, inte bara i stan. Som naturvän har Sigvard många ärenden ut i bygderna -
t ex när han, anlitad inom länsstyrelsens floraväkteri, trampar runt på utkik efter olika utrotningshotade arter.
Det är nu inte bara sig själv, som han tänker på. Att cykla är ju bra, uppmuntras ju rentav - i varje fall i ord. Regeringsdirektiv förkunnar att alternativ till biltrafiken ska gynnas, och ingen talar ju emot.
Men hur ser verkligheten ut?
Inga skäl yvas
I själva Norrköping har det blivit något bättre, med en del fler cykelbanor, säger Sigvard. Även om det, om sanningen ska fram, inte är så väldigt mycket att yvas över.
Men det är alltså inte den saken det nu handlar om. Utan om omgivningarna.
Sigvard har gjort en noggrann genomgång av olika vägar, illustrerat med egna bilder av vilka vi här visar en. Och vi tar några exempel ur materialet:
Skärblackavägen, förr en smal och kurvig 70-väg, har byggts om i omgångar. Men där cykelbanan tar slut har det inte blivit till det bättre för cyklisterna, utan faktiskt tvärtom.
Med räckena, som nu sluter till om vägbanorna, har cyklisterna gått miste om alla marginaler. Det går inte längre att "fly" ut på vägkanten, när det blir trångt.
Mark finns
Detta trots att det i själva verket kunde ha tillskapats plats, något som visas av de breda långsluttande vägrenarna. Här finns mark, som kunde ha använts till säkerhet för cyklisterna.
- Det var otrevligt redan tidigare. Men nu efter ombyggnaden känns den här sträckan ännu farligare att cykla, säger Sigvard.
På Gamla Övägen är det bedrövligt mellan Evalundsvägen och Västra Husby. Smalt, kurvigt, krokigt. Allt medan biltrafiken har ökat. Detsamma gäller för norra Bråvikenstranden, mellan Åby och Sandviken.
Arkösundsvägen är smal efter Ljunga. Så smal att naturintresserade, som ska ut till Svensksundsviken, inte vågar cykla utan i stället tar bilen.
Smalt även där
Riksväg 51 mot Finspång har cykelbana ut till Kvillingevägen, sedan är det smalt även där. Sigvard hoppas på bättring, när nya vägen förbi Svärtinge blivit klar. Då kan gamla vägen bli riktigt bra för cykeltrafiken.
En historia för sig är riksväg 55 mot Katrineholm. Här var det förut en körfil i vardera riktningen, och cyklisterna hade då breda kanter att cykla på. Nu har man, för trafiksäkerhetens skull, byggt om till 2+1-väg - men utan kanter för cyklisterna.
- Här uppe i början på Kolmården ligger naturreservatet Glotternskogen, säger Sigvard. Men dit går numera bara bilvägen.
- Jag har en bekant som cyklade dit, och det var då på "2-vägen". Men sedan vågade han inte cykla "1-vägen" hem, utan drog i stället cykeln genom skogen...
- Och skulle man möta en långtradare på "1-vägen", då är man mycket illa ute.
Östsams sak
Det handlar här om vägar, som inte kommunen men väl Vägverket har ansvar för. Men på Vägverket hänvisar man, uppger Sigvard, till Östsam. Det är där det prioriteras, hur investeringspengar ska fördelas mellan olika trafikslag.
Sigvard undrar nu hur man med sådana här vägar, och med myndigheter som försämrar för cyklister, ska kunna få fler att ta cykeln i stället för bilen. Som ju målsättningen i varje fall uppges vara.
Växthuseffekten
- Nonchalansen från de ansvariga är en tung politisk handling, säger Sigvard. Även de som skulle föredra cykel, tvingas nu använda bil.
Vad det medför vet vi ju alla. Föroreningarna ökar, ännu fler bidrag ges till växthuseffekten.
- Men med säkrare cykelvägar kommer folk att våga cykla igen, säger Sigvard Andersson.
Så jobbar vi med nyheter