Samling vid Strömmen
NORRKÖPINGMed solens sista strålar samlas de längs Strömmens kanter. Redskapen är olika men målet ett; att fånga de många djuren som döljer sig i det mörka vattnet.
<b>Spänningen tjusningen</b>
Det är nog spänningen som är tjusningen. Även när det bara nappar är det kul, förklarar han och visar upp en av de många abborrar han brukar få upp.
<b>Kastar och kastar</b>
Det var från början Johns pappa som förde honom in i fiskevärlden men idag är det John som är storfiskarn. Han står med kastspöt i högsta hugg. Kastar och kastar utan att bli trött eller otålig.
Nu använder jag jigg som drag. Det brukar fungera, förklarar han med fokusen riktad mot vattnet.
Och han är inte ensam. Längs Strömmens kanter närmar sig fler och fler män med ett spö i handen men nästan alla använder sin egen speciella metod. En äldre man sitter närmare Hamnbron. Här är det inte vanligt drag som gäller utan bete i form av en gulfärgad vetedeg. Men allt går i ett lugnt tempo, kaffekannan är fylld med cola och vädret är fint. Här är det ingen brådska.
<b>Löja och småabborrar</b>
Vid Saltängsbron står en annan fiskare med en nätkorg som drar upp både löja och små abborrar. Men det är bara löjan som går ner i plastpåsen, abborren har turen att kastas tillbaka. Löjan är till för ett högre syfte. Löjmete lockar nämligen den förnämliga och eftertraktade gösen. Att få upp en gös på flera kilo är mer än lycka för en fiskare. På sin sista semesterdag lyckades Zeki Cankaya få upp en gös på åtta och ett halvt kilo och glädjen hade inga gränser.
<b>Djupare vatten</b>
Två flöten låg på djupare vatten men det var på det som låg närmare land som den nappade, beskriver Zeki Cankaya och fiskevännen Gabe Josef utanför Folkbladets lokaler.
Han håller upp sitt byte och ler stolt. För honom gav envisheten resultat, men för den skull är det inte slutfiskat. För fiske ärmer än bara att få napp, det är en livsstil långt ifrån den vanliga stressiga vardagen.
Så jobbar vi med nyheter