Samhället svek när Lola fick cancer
BORGGÅRD: Kenneth Gunnarsson avstod från att arbeta för att ta hand om sin cancersjuka fru Lola.- Hade han inte gjort det hade jag inte levt idag, säger Lola Nordström som i dag mår mycket bättre.Makarna är besvikna på det sociala skyddsnätet.
_ När man för en gångs skull behöver hjälp så får man inte det, säger Kenneth Gunnarsson och Lola Nordström. Foto: Malin Perk.
Foto:
- Han har inte gjort så mycket i hemmet innan, säger Lola som sitter vid köksbordet och väntar på sin omelett.
Det var när Lola, idag 61 år, drabbades av cancer i blodet - leukemi - i slutet av 2003 som Kenneth var tvungen att lära sig att laga mat och ta hand om allt i hemmet.
Drabbades extra hårt
Lola Nordström genomgick en cellgiftsbehandling som avlutades med en stamcellstransplantation (benmärgstransplantation) från en annan människa. Behandlingen blev lyckad men när hon blev fri från cancern tillstötte andra komplikationer. Hon drabbades av en så kallad GVH-reaktion, som drabbar nästan alla stamcellstransplanterade. Men Lola drabbades extra hårt. Även denna följdsjukdom innebar, enligt läkaren, en risk för hennes liv.
- Allt smakade illa. Det gick inte att äta, säger Lola som då tappade 60 procent av sin vikt.
Hon fick då en sond inopererad i magen och skulle äta fyra gånger om dagen.
Hade inte överlevt
Kenneth som vid tillfället jobbade som chaufför kunde inte lämna Lola ensam. Han hade hoppats på att kunna stanna hemma som hennes vårdare. Men det gick inte. Kommunen hänvisade till att det fanns hemtjänst och LAH, som kunde komma hem och koppla på och av sondmaten. Men det hade ändå inte hjälpt, enligt Lola.
- Då hade jag inte överlevt, säger Lola och berättar att hon svimmade och kräktes om vartannat - även om hon inte åt.
Orkade inte slåss
Den enda ersättningen Kenneth fick från försäkringskassan var 60 dagar för vård av närstående.
- När inte sjukdomen betraktades som livslång kan man inte få någon ersättning, enligt kommunen.
Konstigt, tycker Kenneth Gunnarsson som inte hade någon energi att slåss mot myndigheterna.
- Jag borde kanske ha protesterat och överklagat men jag orkade inte bråka.
Levde på besparingar
Eftersom paret hade en del besparingar så levde de på dessa. Men nu är även pengarna på banken slut.
- Det är därför det ser ut som det gör här hemma, säger de och berättar att huset från 1942 är i stort behov av en renovering.
- Vi har till exempel fukt i badrummet. Det är
till sådant våra besparingar skulle gå, säger Lola.
Droppen som fick bägaren att rinna över var när Kenneth i förra veckan kontaktade socialkontoret efter ett mycket dyrt tandläkarbesök. Men på socialen fick han återigen nobben - Lola har cirka 10 000 kronor i månaden i sjuklön vilket är 1 000 kronor för mycket för att det ska kunna bli tal om socialbidrag.
Vill klara sig själva
- Hur kan man ha 1 000 kronor för mycket i månaden när man lever två personer på en persons sjuklön, undrar Kenneth Gunnarsson.
Det är det här som är det värsta, tycker de - att det inte finns något socialt skyddsnät i Sverige i dag.
- Hade vi inte haft några besparingar hade Kenneth varit tvungen att jobba och då hade inte jag levt idag, säger Lola.
Makarna Gunnarsson framhåller gång på gång att de egentligen vill klara sig själva och att de aldrig tidigare bett om något.
De tycker att det är märkligt att det ska
behöva bli så här när
man drabbas av sjukdom.
- När man för en gångs skull behöver hjälp så får man inte det, säger Kenneth Gunnarsson.
Lola hoppas att hon ska kunna återgå till sitt jobb som undersköterska på barnkliniken i Norrköping i framtiden.
- Nu när Lola är bättre ska jag göra allt för att försöka att få tag på ett jobb. Det här går inte längre, säger Kenneth Gunnarsson.
Så jobbar vi med nyheter