Så utnyttjades de unga kvinnorna
Man kunde tro det vore hämtat från Moodysons avgrundsmörka film ?Lilja 4-ever?.Men detta är Norrköping. I april månad, år 2005. Nu i våras.Med två fattiga unga slovakiska kvinnor, som skjutsas runt mellan sexkunder i både Norrköping och Linköping.
Maria på väg in på en restaurang, där tänkbara kunder vill ta sig en titt på henne. Foto: Polisen
Foto: Fotograf saknas!
De båda kvinnorna har behandlats som handelsvaror. Får man tro uppgifterna i polisutredningen skulle dock 20-åriga Eva och 29-åriga Maria (fingerade namn) ha varit någotsånär med på noterna, de skulle inte ha tvingats.
Men, under alla förhållanden, vilket val hade de?
? Jag såg ingen utväg i min situation, jag hade inget jobb, jag hade inga pengar och jag ville inte återvända hem utan pengar, säger Eva i ett av polisförhören.
Båda är de ensamstående mammor med barn, som levde på bidrag i sin fattiga hemstad Vlky Krtis och hoppades på restaurangjobb eller liknande i Sverige. I vintras hamnade de då först i Göteborg.
En man, som de kände hemifrån och som vi här kallar ?huvudhallicken?, tog över dem från Slovakien till Göteborg. Där sålde han dem vidare, eller om det nu var uthyrning.
En 23-årig göteborgare köpte kontrollen ? det kallas just så ? över Eva. I förhören har hon sagt att han behandlade henne ?som en hund?. När hon i stället sammanfördes med ett par bröder i Norrköping hade hon därför inget att invända mot det.
Vad kvinnorna inte alls visste om var, att när deras ?beskyddare? ? hallickar ? växlade, då var det resultatet av affärstransaktioner. Hos polisen fick Maria lyssna till ett inspelat telefonsamtal mellan två för henne välbekanta män. ?Som om jag skulle vara en bil som hyrdes ut!? ? kommenterade hon bestört.
Månaden var nu april, och de två Norrköpingsbröderna erbjöds att hyra Eva i två veckor. De betalade 800 euro till den 23-årige göteborgaren, som själv några dagar tidigare betalat 7.000 kr till huvudhallicken för denna handelsvara. Han lämnade nu över kvinnans pass till den ene brodern.
Ur telefonavlyssningar, polisspaning på platsen och förhör växer en viss ? men självfallet ofullständig ? bild fram av de båda unga slovakiska kvinnornas vistelse i Östergötland.
Evas tillvaro som prostituerad i Norrköping inleddes den 1 april. Den kan skildras dag för dag, vi går här något litet framåt i tiden.
Onsdagen den 6 april
Eva har inkvarterats i en lägenhet i Åby, denna dag körs hon till gatan utanför en restaurang. Där arbetar en person som ? enligt åtalet, själv nekar han ? fungerat som både hallick och förmedlare. Eva sitter kvar i bilen, och till platsen kommer en sexköpare som hon överlämnas till.
Hon åker med till en lägenhet på Knäppingsborgsgatan, dit också minst en man till kommer för att ha sex med henne. Sedan körs hon åter till gatan utanför restaurangen och därefter till Hageby, där en ny sexköpare väntar och betalar 1.000 kr. Efter 20 minuter kommer hon ut igen (polisen satt därutanför och spanade) och körs tillbaka till utgångspunkten.
I polisförhör berättar Eva senare om det besöket i Hageby:
? Det hände ingenting mellan oss, eftersom det var en gammal snuskgubbe som ville ha oralsex som jag nekade att ge honom.
Fredagen den 8 april
Intensiva förhandlingar har förts över mobiltelefonnätet, med anledning av att huvudhallicken i Göteborg nu vill hyra ut också den andra kvinnan, Maria. Han är, framgår det, i akut behov av pengar eftersom frun ska åka hem till Slovakien.
Resultatet blir att även Maria transporteras till Norrköping, det handlar om en uthyrning på två veckor. ?Hon ska göra allt vad du kommer att säga till henne?, heter det.
?Köparen? kommer överens med en av de redan nämnda bröderna om att de ? mot att denne broder betalar 2.500 kr ? ska dela på intäkterna från kvinnan. Han är själv bosatt i Göteborg men har släkt i Norrköping och får nu disponera sin systers lägenhet i Hageby.
Därmed är båda kvinnorna i Norrköping, och nu bedrivs affärerna med deras kroppar på högvarv. Kunder åt dem raggas på spelklubbar m m.
Maria tas till en restaurang i centrala Norrköping, en annan än den tidigare nämnda, och visas där upp för tilltänkta kunder bland gästerna. Eva å sin sida skickas till ett hotell i innerstaden, där två sexköpare väntar. De betalar 1.500 kr för en gemensam stund med henne på hotellrummet.
Lördagen den 9 april
Efter midnatt tas först den ena, och därefter även den andra, kvinnan till en stripteaseklubb i Linköping. Från klubben skjutsas de till ett antal kunder. Till slut följer två män med till lägenheten i Hageby, där de betalar 4.000 kr för gruppsex med de båda kvinnorna.
Därmed är tre hallickar inblandade, och de delar nu på slantarna. Efter en stund ringer en av gruppsexköparna, för att klaga över att de inte får valuta för pengarna.
Söndagen den 10 april
Två män hyr Eva för 3.000 kr och åker iväg med henne. Sedan väntar ytterligare en kund, den här gången på Scandic Hotel i Linköping.
På kvällen skjutsas Maria åter till stripteaseklubben i Linköping, där flera kunder väntar.
Men dagen efter slår polisen till.
I början nekar de inblandade till allt. Men vartefter nystas en del alltså upp. Eva medverkar så småningom i utredningen och pekar då ut ett antal sexköpare i fotokonfrontationer.
Hon säger att hon behandlades väl av männen, som hade hand om henne i Norrköping. Hon fick pengar, oklart dock hur mycket. Men trots att hon hade idéer om att rymma vågade hon inte göra det. För ?det var en risk att rymma utan att berätta något till dessa killar?.
I senare polisförhör, som har genomförts hemma i Slovakien dit hon återvänt, berättar Eva om hur hon ?brukar ha vulgära mardrömmar om det som brukade hända i Sverige?.
Du är ung än, säger förhörsledaren. Är du medveten om att det som du gjort kommer att lämna spår i din själ?
Men på det svarar då den 20-åriga kvinnan, och man tycker sig ana tröstlösheten i hennes situation:
? Det är egalt för mig.
Så jobbar vi med nyheter