Ristning får nytt liv
Vem var det som ristade in en ryttare, kanske S:t Göran, i klätterberget vid Ågelsjön längs vägen upp mot Jakobsdal?Kring år 1800 bör det i alla fall ha varit - lite före, eller kanske lite efter.Vad som just nu äger rum är, att den ristningen restaureras. Målas i med svart linoljefärg.
En sabelförsedd ryttare till häst har trätt fram under Sofia Hammarqvists restaurerande hand. Foto: Robert Svensson
Foto: Fotograf saknas!
Linjerna från ristningen har nu fyllts i. Sedan ska här också skyltas, och så ska detta kunna bli en attraktion för folket som rör sig härute.
Fotbollsplan
Det är ju också bara en helt kort sträcka från sjön, förbi den gamla fotbollsplanen.
Även förr i tiden var det många som vistades här - fast då av helt andra skäl än dagens fritidsmänniskor. Hults Bruk hade många anställda, och i skogen därutanför fanns mycket att hämta till produktionen.
Så nog var det trafik här längs sjön alltid. Och någon tog sig då alltså före att rista i det här branta berget.
En krokodil
Under Sofias restaurerande hand framträder nu tydligt en ryttare till häst, med sabeln i högsta hugg, och en krokodil. Den ser ut som en variant av den gamla kristna myten om S:t Göran och draken.
Om man då invänder att så såg väl inte en drake ut - då kan mot det i sin tur invändas, att ingen ju vet hur en drake "såg ut". Eftersom drakar aldrig har funnits, mer än på bild.
Krokodiler kunde man däremot se återgivna i böcker om den koloniala världen, som det vid den där tiden kommit rätt många av. Riktigt läbbig har ju vår ristare också fått till den, med vidöppen taggad käft och ondskefullt öga.
Alltför högt upp
Sedan kan ju också ha spelat in att det kanske var praktiskt ogörligt att nå så högt upp, som krävts för att rista en "riktig" drake. Sofia har för sin del behövt en rätt så avancerad träställning.
Den store fornforskaren Arthur Nordén dokumenterade i början av 1900-talet den här ristningen, Om dess ursprung och innebörd vet man dock inget, annat än att den bör vara från slutet av 1700-talet eller kanske början av 1800-talet. Hällristningar "måste" ju inte vara från bronsåldern, även om det är så vi vant oss vid dem.
Prinsessaga
Faktiskt finns nu också en av Nordén upptecknad saga om en prinsessa som av sin far hölls i en skyddande fornborg, vaktad av en drake. Draken blev då med tiden till en fångvaktare. Men till slut kom en hjälte vid namn Ragnar och dräpte den, på S:t Göransvis.
Den historien är visserligen närmast knuten till Torsklints fornborg, på branten ovanför Kvillinge, men tycks ha varit i svang även här i Hultstrakten. Till yttermera visso finns rester av en fornborg även på just det här berget, Borgareberget. I våra dagar flitigt använt av bergsklättrare.
Betyder vad?
Utöver ryttaren och krokodilen har ristningen ytterligare en beståndsdel. Där står nämligen också inristat: S=GDDSD.
En gissning så god som någon kan då vara, att detta kanske ska utläsas S:t Göran Dödade Draken. Medan det avslutande SD skulle kunna vara upphovsmannens initialer.
Inget vet. Säkert är dock, att trakten kring Ågelsjön är på god väg att få en ny liten attraktion.
Och faktiskt så var det ett medborgarförslag, som ligger bakom denna S:t Görans återuppståndelse ur den täckande mossan.
Så jobbar vi med nyheter