Reste till Norrköping för att finansiera lettiskt filmprojekt

Hans kommande film "Sista terminen", som är under produktion, handlar om en kvinnlig lärare på en av Rigas värsta skolor och hur hennes idealism och tro på det hon gör får henne att komma lite väl nära eleverna och rent av inleda ett förhållande. Planen är att Gauja tillsammans med sitt team ska avsluta filmandet i början av december.

Men att göra film är dyrt, speciellt om man inte får någon hjälp från staten. Genom svenska kontakter lockades Gauja till Norrköping och på lördagskvällen hölls i samband med den pågående filmfestivalen Flimmer ett event för att samla in pengar till att finansiera färdigställandet av filmen.

Konceptet var enkelt, multitalangen Andris Gauja ställde ett band med hopplockade musikanter från välkända grupper i hemlandet på scen på Dynamo och publiken betalade den summa de ville stödja filmen med i entré.

- Folk har varit generösa, vi är väldigt tacksamma mot folket i Norrköping, konstaterade Gauja ödmjukt på söndagen, strax innan färden gick åter mot hemlandet.

- Det här är unikt. Det är svårt att tänka sig att folk i Sverige uppmärksammar vår situation på det här sättet.

Sättet att samla in medel till filmen är inget filmskaparen ägnat sig åt tidigare.

- Vi har aldrig haft en kampanj av det här slaget ens i Lettland.

Han beskriver kvällen som lyckad.

- Det var ett fint event och vi ville skapa en speciell konsert. Vi vill göra något liknande i Riga i framtiden.

- Jag blev väldigt överraskad när Norrköpingsborna ville stödja oss på det här viset.

Innan han tillsammans med sina samlade musiker och filmmedarbetare hoppar in i minibussen och sätter kursen mot färjan som ska ta dem tillbaka till hemlandet kommer Gauja med ett uppspelt löfte.

- Vi kommer att förlägga vår Sverigepremiär av filmen till Norrköping, även om vi får erbjudanden från stora filmfestivaler kommer vi att visa den här först, säger han med ett leende.

Spännande för Norrköpingspubliken som då kommer att få se en speciell film.

- Det är en spelfilm, men vi har filmat mest i Riga med riktiga studenter som saknar skådespelarerfarenhet. Det ger en lite dokumentär approach.

Ska man då kalla det en dramafilm?

- Jag gillar inte ordet drama, det är bara en film.