Räddarna på kajen
NORRKÖPING: Arbetskamraterna Nicklas Andersson, Richard Nilsson och Darius Sarka var först fram till kajkanten och räddade genom sin insats livet på den för dem okände man som ramlade i vattnet från restaurangbåten Saga Lejon i helgen.
Glada över att dramat slutade lyckligt. Nicklas Andersson, Richard Nilsson och Darius Sarka, arbetskamrater på Elbyrån, tillbaka vid Saga Lejon där de natten till lördagen hjälpte till att rädda livet på den man som föll i vattnet.Foto: Robert Svensson
Foto: Fotograf saknas!
Det var fullsatt på båten, med flera olika sällskap ombord. Det trevliga julbordet höll på att förvandlas till en tragedi vid ankomsten till kajen.
- Vi hade avslutat kvällen. Jag ringde efter skjuts hem och stod på kajen och väntade. Då säger Richard att det var en som ramlade ner i vattnet. "Neej", sa vi. Vi såg inget för vi hade ryggen mot. Vi sprang fram till vattnet och kollade. Det syntes inget, det var ganska mörkt, berättar Nicklas Andersson, 37.
"Tog tag i mitt ben"
- Vi hoppade ner till en träbalk en bit ner på kajen. Det syntes fortfarande ingenting. Plötsligt var det någon som tog tag i benet på mig, säger Nicklas.
Mannen i vattnet hade lyckats gripa tag i Nicklas ben. Darius Sarka fick tag i mannens andra hand.
- Det var fullt tumult. Alla bara skriker. Vi håller honom tills flotten kom fram.
Nicklas hängde med halva kroppen i vattnet och höll sig fast med ena handen i båten och den andra på kajen medan mannen klamrade sig fast vid hans ben.
"Kalle Anka-film"
- Han hänger i mitt ben och folk håller i oss. Det var som en jäkla Kalle Anka-film.
- Han var ju tung. Han höll på att dra ner Darius och mig, berättar Nicklas.
Men tack vare Richard och de andra på kajen som höll fast i dem gick det bra.
- De ville bara ha en att rädda, inte tre.
I mörkret var den enda ljuskällan en liten ficklampa som en arbetskamrat hade på sin nyckelknippa.
När räddningsflotten kom fram fick de inte upp mannen på flotten, utan släpade honom med sig fram till en stege en bit bort på kajen. Han fördes i ambulans till Vrinnevisjukhuset.
Ni räddade hans liv.
- Då tänkte man inte så. Men sedan fattade man ju.
Blev du inte skakis efteråt?
- Jo. När jag kom hem blev jag tvungen att sätta mig ned. Vad var det som hände egentligen?
Arbetskamraterna kände ett behov av att prata av sig om händelsen när de träffades igen på måndagsmorgonen.
- Det känns rätt skönt efteråt, att man inte bara stod och tittade på, säger Nicklas.
Så jobbar vi med nyheter