Promemorian som blev till två böcker
Igår gästade Ingvar Carlsson Norrköping för att signera sin nya bok "Så tänkte jag". En andra bok som han från början inte tänkt skriva.- Det visade sig vara så roligt. Som att leva om livet igen men i ett lugnare tempo, ler han.
Många var det som ville få Ingvar Carlssons signatur i den inte alldeles tunna boken. Här är det Karl-Evert Bevermyr från Söderköping som får några tecken ditskrivna och är mycket glad över det. - Det betyder mycket, konstaterar han. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
- Det är för mig som att leva om mitt liv, ler han efter att ha signerat några böcker.
För skillnaden mellan ett författarskap och ett arbete som politiker är på sätt och vis som natt och dag. Ingvar Carlsson beskriver en nästan outhärdlig stress som hela tiden tycks bli värre.
- När jag började hade vi kanske en ATP-fråga på tio år, nu är det tio frågor på ett år, förklarar han skämtsamt.
Under 38 ägnade sig Ingvar Carlsson helt åt politiken. Var med om många stora förändringar och skeenden som kanske ofta inte blev riktigt klargjorda för allmänheten. Och just det var lite huvudmotivet till att skriva två böcker. Att få reda ut många frågetecken, felaktigheter och myter. En är att Kjell-Olof Feldt avgick pågrund av att han inte fick genomföra sitt sparpaket.
- Så var det inte och det har Kjell-Olof själv bekräftat nu efteråt, konstaterar Ingvar Carlsson.
Och det tycks vara många händelser som behöver belysas och förklaras men som samtidigt river upp starka känslor.
- Som den gången när jag var på väg att stänga min bildörr och en fotograf tog kort på mig. Nästa dag löd rubrikerna "En rädd statsminister flyr undan media". Det här drevet kan börja med en fråga som drar igång ett helt mediauppbåd. I flera veckor hänger journalister blodtörstigt utanför dörren och sedan är de bara borta. Då känner man sig nästan lite övergiven, ler han.
Och Ingvar Carlsson har nästan hela tiden glimten i ögat, den finns där alldeles under ytan. Det är bara när han pratar om två av sina närmaste vänner, Olof Palme och Anna Lindh, som han blir riktigt allvarlig.
- Mordet på Anna Lindh, som jag kände väldigt väl, blev som en andra mardröm. Först var det Olof Palme och så det här. Därför känns det bra att jobba med hennes minnesfond, konstaterar han innan han tillsammans med sin fru beger sig hemåt till barn och barnbarn.
Politiken har lämnat bakom sig och, som han beskriver det själv, helt utan några abstinensbesvär.