Det är för åttonde gången i rad som Norrköping pride går av stapeln. Under ett par dagar blir det workshops, föreläsningar, fest och i morgon väntar paraden, som bara växer och växer.
– 2014 när vi drog igång paradtåget gick 500 personer i det. Året efter 1 000 och i år skulle jag inte bli förvånad om det blir över 2 000, säger Rickard Eriksson som håller i paradtrådarna.
Han kan se en festival som utvecklats sedan 2009, men där kärnan är densamma: att inspirera, engagera och underhålla kring frågor som rör kön, sexualitet och identitet. och allt fler ansluter sig till festivalen.
– I år är 25 föreningar och organisationer anmälda till paraden. Det är verkligen häftigt att se! I början var det vi som fick höra av oss till dem, men nu kontaktar de oss, säger Rickard Eriksson.
Den avslutande festen på Arbis på lördag ger ett utrymme, en "frizon", för alla att vara precis som de är.
– För vissa är paraden och den festen jätteviktig, det är kanske enda gånger de går ut och verkligen bara är den de är. För andra är det mer bara en fest, där alla får vara som de är, säger Rickard Eriksson.
Hur mycket festivalen hjälpt till att öppna upp samhället för andra än "normen" vet han inte. Men han tycker sig se ett mer tolerant Norrköping i dag.
– Det är givetvis olika från person till person, men min känsla är att Norrköping som stad blivit mer tillåtande. Man ser hur människor kan hålla varandra i handen på ett helt annat sätt, exemplifierar han.
En aktuell och viktig samhällsfråga som tas upp i årets festival genom en film som visas på Arbetets museum, handlar om alla de flyktingar som söker asyl i Sverige på grund av sin sexuella läggning. Genom sitt arbete på Noaks Ark möter Rickard Eriksson många av dem.
– I många fall är det nästan omöjligt för dem att bevisa sin sexuella läggning. RFSL jobbar mycket med sådana frågor. Men det är svårt, säger han.