"Politikerarbetet är roligt"
NORRKÖPINGPolitiker, det tycker ju de flesta låter tråkigt. För att då inte tala om folkpartistisk landstingspolitiker, det låter ju helt enkelt dötrist.- Därför har jag känt ett nästan desperat behov av att skapa en motbild, säger Gunnar Asserhed.Han har nu skrivit en bok om hur intressant det är att vara politiker. Och eftersom det är såpass kul ställer han nu, med 30 år i landstinget, upp för ännu en omgång.
Gunnar Asserhed, landstingspolitiker (fp) har skrivit boken som han länge gått och funderat på. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto: Fotograf saknas!
"Politikerrollen bakom rubrikerna" är namnet på Gunnar Asserheds bok, som han också rätt länge haft i tankarna. Den handlar om politik och politiker, med tonvikt på socialliberal politik och landstingsfrågor - och med exempel ur egen lång erfarenhet.
<b>Vill locka fler</b>
Asserhed vill locka fler att ägna sig åt politiskt arbete, som ger så mycket (samt, icke att förglömma, är så nödvändigt för demokratin).
- Sjukvården är fascinerande, det pågår hela tiden så mycket nytt där. Det finns också så mycket glädje bland allt det tunga, som de arbetar med.
Som förtroendevald har Asserhed alltid bemötts mycket vänligt bland anställda inom sjukvården. Han har också passat på tillfällena. Vissa politikerkolleger rynkade lite på näsan, när han hölls och "pryade" på olika ställen.
- De sa att jag bara skulle påverkas, att jag inte skulle vågasäga nej till just dem sen. Men jag tycker inte jag haft några sådana problem.
<b>Intressanta möten</b>
Asserhed berättar i boken om intressant folk, som han mött genom politiken. En del av dem på något oväntade håll.
- Ja, som sjukvårdslandstingsråd fick jag nära kontakt med till exempel länshandikapprådet och länspensionärsrådet. I landstingshuset fick jag höra medlidsamt, att de där var hårdhudade kravmaskiner. "Ger du dem lillfingret, så tar de hela dig", sa folk åt mig.
- Men det var ju underbara människor, som ofta visste mer än andra om hur vårdapparaten fungerar. Många av dem kom ju också från det gamla folkrörelse-Sverige.
Som politiker kan man få igenom bra idéer. Även då när man är i minoritet - om man lyckas förankra dem i verksamheten.
- Man får ingå allianser med företrädare för vården, säger Asserhed och ger exempel på motioner, som han lyckats med.
<b>Även "små" saker</b>
En sådan motion, i slutet av 80-talet, syftade till att utveckla smärtlindringen som Asserhed kommit att intressera sig för. Med hjälp av en professor i farmakologi skrev han motionen, som resulterade i ett permanent centrum på Universitetssjukhuset.
Ibland kan det handla om "små" saker. När Asserhed var sjukvårdslandstingsråd ville en ung rullstolsbunden ha en speciell färg på sin rullstol, något som dittills varit främmande för förvaltningen.
Men Asserhed insåg att detta var lika viktigt för vederbörande som valet av cykel för en annan person. Policyn ändrades, valfriheten segrade.
Asserheds mest spännande landstingsår var väl utan vidare 1992-95, då de borgerliga partierna för hittills enda gången hade majoritet. Som sjukvårdslandstingsråd hamnade han då i hetluften, när landstinget tvingades skära ner - något som väl dessförinnan knappast alls förekommit.
<b>Stort protestmöte</b>
Då blev det demonstrationer, intervjuer osv. I särskilt minne bevarar Asserhed sjuksköterskefackets protestmöte i Vasaparken i Norrköping försommaren 1993, dit han var inbjuden för att stå till svars.
I boken berättar han om att han vid den här tiden fick anonyma hotelsebrev, till den grad att han kontaktade säkerhetspolisen i Norrköping för att få veta om det fanns risker med att uppträda på det stora opinionsmötet. Men det fanns det knappast, förklarade polisen för honom.
- Två tusen gick från Tyska torget till Vasaparken. Mötet genomfördes på ett städat sätt och jag kunde besvara frågorna så att åtminstone några blev nöjda. Jag kommer ihåg att jag faktiskt fick applåder flera gånger, säger Asserhed.
<b>Chockerande start</b>
Han formades politiskt i Mjölby FPU, har sedan bott först i Linköping och från 1981 i Norrköping. I landstinget valdes han in 1970. De första erfarenheterna av tonläget där var chockerande för den unge folkpartisten. Det var, skriver han i boken, "mycket flabbande, råa tillmälen, grova historier".
- Framför allt var det de socialdemokratiska ledarna som stod för det där, och jag tror det hade att göra med att de hade all makten då. Det var inga riktiga debatter, utan partiernas ledande företrädare pucklade på vandra.
- Socialdemokraterna var grövst, deras politiska motståndare utmålades för att ha en ond vilja. Det var pinsamt att höra. Jag vill inte nämna några namn, men socialdemokraterna hade ju starka ledare då. Även tjänstemän kunde få grova utskällningar av dem.
- Nu har det blivit betydligt bättre. I dag har den socialdemkratiska ledningen en helt annan framtoning, de har klart för sig att de inte är ensamma.
<b>Politiskt ledarskap</b>
En stor del av sitt vuxna liv har Gunnar Asserhed ägnat åt politik. Han har varit landstingsråd, även då oppositionsråd, åren 1985-94 och även varit politiker på deltid. Samtidigt som han hunnit jobba med annat - SIF, TBV mm. I grunden är han ingenjör med inriktning på värmeteknik.
Han hoppas nu kunna bli kvar i landstinget minst en period till.
- Jag har inte ledsnat, säger han.
Så jobbar vi med nyheter