Partigruppen är ledamotens verkliga plats för inflytandet
NORRKÖPINGSå dåligt inflytande, som det framkom i den tidigare undersökningen, har ändå inte ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige i Östergötland.Men problem finns. Att sitta i fullmäktige har tappat kraftigt i status. Och hur i all världen ska man intressera ungdomarna?
Hallströms uppföljning baserar sig på presentationer av rapporten i olika fullmäktigeförsamlingar och de synpunkter, som därvid framkommit.
Där nyanserades den bild av dåligt inflytande över besluten även för fullmäktigeledamöterna själva, som framkommit i undersökningen.
<b>Inflytande i gruppen</b>
Det omdömet avser nämligen, i varje fall i hög grad, själva fullmäktigesammanträdet. Det verkliga inflytandet anser sig ledamöterna däremot ha i sina partigrupper - där frågorna diskuteras igenom, innan de till slut avgörs i fullmäktige.
Många fullmäktigeledamöter har också inflytande i sin egenskap av ledamöter i de nämnder, där frågorna behandlas innan de till slut når fullmäktige.
Men att själva fullmäktigesammanträdena ofta bara är formaliteter, det kvarstår likväl. En kommuntjänsteman säger att fullmäktigemötena är "dödens tråkigt" och skulle själv aldrig vilja sitta med där.
<b>Trist med politik</b>
Detsamma verkar ungdomarna anse. Ungdomarna tycker, säger någon, att "det är dödtrist med politik". En person med insyn i skolans värld menar att det politiska intresset dör ut och att 13-15-åringarna "vet inte vad vi gör". En ledamot tar upp sin egen sons ovilja att lyssna någon längre stund på politiska resonemang och är mycket tveksam till, om det alls är möjligt att nå det unga IT-folket med partipolitik.
Ungdomar har väldigt mycket frågor, och de vill ha direkta svar. De kan inte hålla intresset uppe, när många saker ska tas upp samtidigt. De vill också kunna "komma och gå" inom politiken, något som väl svårligen låter sig förenas med den nuvarande typen av kommunpolitiska uppdrag.
<b>Hur ovanligt?</b>
Sedan kan man ju fråga sig, hurpass nytt eller ovanligt detta är. En kvinnllig ledamot, som med hänvisning till sin dotter konstaterar att 18-19-åringar ine bryr sig om politik tillägger sedan "Har det inte alltid varit så?" (Och kanske det, i varje fall brydde sig undertecknad skribent som tonåring inte det ringaste om kommunfullmäktige, som verkade vara det dötristaste av allt.)
<b>Säker bakom skärm</b>
Det konstateras också - och här handlar det då genomgående om enskilda utsagor - att en del ungdomar faktiskt vill engagera sig i politiken, medan andra i stället vill sitta hemma vid datorskärmen. Ungdomarna känner sig djärva framför datorn, där de törs säga saker de inte säger annars. Det är mest unga män som är datoranvändare och som, tycker någon, "gömmer sig bakom skärmen". "Datorn är ett skit med fula påhopp", hävdar tex någon ledamot.
Ett problem är att deltagande i kommun- och landstingsfullmäktige fått lägre status, "folk bryr sig inte". Det finns vuxna även i etablerade positioner, som inte vet riktigt vad kommunfullmäktige är.
Problem med att få ledigt från jobbet till fullmäktige kvarstår, särskilt för privatanställda. Det uttrycks farhågor för att det till slut bara är offentliganställda och pensionärer kvar i församlingarna. Arbetsgivarna har påtagliga möjligheter att försämra karriären för dem, som är politiskt aktiva.
<b>Kvinnor och män</b>
Det pekas vidare på skillnader mellan kvinnor och män. Enligt en manlig ledamot är kvinnor mycket mer ambitiösa. De läser allt material som kommer, medan männen sovrar och tar det mer överiktligt. I föreningslivet är det ofta så, att kvinnor är inne ett tag medan männen stannar och gör karriär.
En annan skillnad är att kvinnor inte så gärna "positionerar sig", de vill hellre ha ett samtal. Männen är mer benägna att gå upp i talarstolen, medan kvinnor vill ha stöd för att våga gå upp.
Och en ledamot undrar, vilken ändring det skulle bli inom politiken om "det kvinnliga" skulle få mer genomslag där.
Så jobbar vi med nyheter