På önskelistan: ett öppet trapphus
Det kan vara gnistrande vackert, stämningsfullt och traditionsenligt med familj och vänner. Men för några betyder julen kyla och ensamhet.- Om det blir bra kommer jag in i ett trapphus annars blir det en kall jul som jag hoppas att jag överlever, säger Peter Magnusson, en av många Norrköpingsbor utan bostad.
Kristina och Peter båda med efternamnet Magnusson är inte släkt men har känt varandra i många år. Båda är de bostadslösa och vet hur det är att tillbringa en julafton utomhus. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
- Jag har svårt att inte säga vad jag tycker, kanske jag har varit stökig, men har inte alla rätt att vara bråkiga ibland och ändå få komma inomhus, få mat och värme, frågar han sig.
Hemlös i 15 år
Igår var de båda på årets julbord, arrangerat av föreningen Omsorgsjul, och umgicks med gamla vänner.
Igår var det en dag med god mat, värme och goda vänner, en dag i en vardag långt från den många någonsin kommer i närheten av.
Kristina har varit hemlös i sju år, Peter utan bostad i 15 år. Varje kväll blir det en jakt efter ett trapphus som inte har låst ytterdörr.
- Men det blir allt svårare. Säkerhetsbolagen låser alla toalettdörrar efter ett visst klockslag och fler trapphus är låsta. Det är inte längre så lätt att hitta en plats inomhus att sova på, förklarar han.
Inte en droppe
För Kristina är jakten efter varma lokaler nu lite mindre aktuell. Men julafton ser kanske inte så ljus ut ändå.
- Om jag kan hålla mig nykter så får jag vara på Hamnbrohemmet och äta julbord där, annars får jag vara ute till klockan sex på kvällen och komma in då om jag är nykter, säger hon och ler.
- Jag måste vara bättre än Svensson, inte en droppe får jag ta, fortsätter hon och skrattar.
Är alkoholist
En julafton utanför Hamnbrohemmets väggar innebär en dag med julbön i någon varm kyrka. Peter hoppas i bästa fall på att hitta ett varmt trapphus där han kan trösta sig med alkohol.
- Jag är alkoholist. Jag har barn och julafton påminner om mycket som gör ont att minnas. Alkohol dövar den smärtan.
De vänner han hade möjlighet att fira jul med är sedan länge döda. Hans bror som var i samma situation dog i april och nu är han rädd att kanske själv gå samma väg.
- I värsta fall kommer jag inte in någonstans i jul, efter en högst två timmar i kylan så är jag också död, säger han och tittar lugnt in mot långborden.
För Peter och Kristina innebär julafton inte julklappar, Kalle Ankas jul eller långa rader med köttbullar, men de har en önskan ändå som de utan att blinka kan enas om.
- Att vi får komma in någonstans även om vi har druckit lite.
Så jobbar vi med nyheter