Nu går Bertil Senestad, 67, samordnare, socialtjänstens representant i kommunens krisstödsgrupp och mångårig engagerad socialarbetare i Norrköping, i pension. I dag är hans sista arbetsdag.
De senaste tre-fyra åren har han fått ta sig an flera känsliga situationer, udda uppdrag, under benämningen särskilda insatser.
Krisarbetet efter morden i Hageby, en ”familjetragedi efter en vårdnadstvist”, har varit en sådan uppgift. Samma dag vi träffas har han besökt den ena sidan i konflikten och är efter vårt möte på väg till den andra.
Bertil Senestad passar på att rikta kritik mot hur domaren inför sittande rätt meddelade att den ene brodern skulle släppas, vilket ledde till kraftiga reaktioner hos åhörarna, som varit med om något som närmast liknar en krigssituation. Det borde ha skett på ett annat sätt, menar Senestad.
I det interreligiösa samarbetet i stan har han tillsammans med diakon Maria Bard varit engagerad i problematiken med att unga män åker ner och strider för terrororganisationen Islamiska staten, IS, i Syrien. Det man säkert vet är att två unga män från Norrköping åkt ner. En är död, och en är kvar där.
Vid ett möte i Rådhuset i höstas samlades företrädare från alla trossamfund. På frågan om vad de har för beredskap mot extremistiskt våld svarade alla att de vill göra allt de kan för att motverka extrema företeelser där unga kan radikaliseras.
– Samtidigt är det inte bara ett särskilt religionsansvar, utan det är hela samhällets ansvar att jobba med det, säger Senestad.
– Religion i sig förespråkar inte våld. Sedan kan man tolka olika religioner på olika sätt, och få det till ett våldskapital. Det kan man få med politik också.
De sista nio månaderna har Bertil Senestad också ägnat åt att söka upp tiggare. Han tillbakavisar att det skulle vara någon ”maffiaboss” som styr tiggeriverksamheten. Det är fattiga, utsatta människor som kommer hit tillsammans med familj och grannar, i mer eller mindre organiserad form, menar han.
Under intervjun med Senestad återkommer ord som ”inlevelse”, ”utsatta livssituationer”, ”möten med människor”, ”uthållig”, "förtroende" och ”okonventionella lösningar”.
På kommunfullmäktige i måndags tackade Lars Stjernkvist (S) honom för hans mångåriga engagemang och sa att han förkroppsligar begreppet ”passionerad byråkrat”. Samtidigt vill Senestad vid vår intervju inte bli fotograferad med den den mapp han har med sig, för att det ser för ”byråkratiskt” ut.
– Det finns många berättelser, säger han och visar tidningsklipp från hela karriären, som började 1968 på Vrinnevi fritidsgård.
På 70-talet var han med och byggde upp fältarbetet bland amfetaminister i Olaiparken.
1993 hamnade han som enhetschef inom socialtjänsten i centrum för massmedias intresse, då en tvåårig pojke, Quendrim, hittades övergiven på Domus. Mamman visade sig vara en flyktingkvinna, som skulle bli avvisad ur landet. Hon trodde att pojken skulle få en bättre framtid i Sverige.
Frågan var om LVU-lagstiftningen stod över utlänningslagstiftningen.
– Det fanns inget svar. Det handlade om att ta ställning.
– Jag satt med justitieombudsmannen i ena luren, som inte hade svar på någonting, och Expressen i den andra, säger Bertil Senestad som är glad över att både mamman och pojken till slut fick stanna.
Bertil Senestad var också med och byggde upp avhopparverksamheten kring kriminella gäng i Norrköping. Tolv personer hoppade av det kriminella gänget Outlaws som lades ner, ett stort beslut för medlemmarna. Flera av dem kom in på behandlingshem.
– Jag stängde lokalen och tog hand om nycklarna, allt efter överenskommelse, berättar Senestad och visar på den låga byggnaden på en tvärgata till Repslagaregatan.
Men därefter blev det stopp för avhopparverksamheten. Den framgångsrika pionjärverksamheten skrotades av ekonomiska skäl och för att den inte inrymdes under socialtjänstlagen.
Det fanns också en rädsla, på mellanchefsnivå, inom flera myndigheter, för vad skattebetalarna skulle säga, om man hjälpte ”de där”. ”Det här är inte vårt bord” och ”de ska inte ha något”, var sådant man kunde få höra, berättar Senestad, som periodvis kände sig ifrågasatt.
– Samtidigt visste alla på gräsrotsnivå, inte minst poliser i tjänst, precis vad det handlade om, säger Bertil Senestad som hoppas att den styrande majoriteten i kommunen, Kvartetten, snarast drar igång avhopparverksamheten igen.